VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Den levande Pusjkin

Av Maria Engqvist

Trots att Aleksandr Pusjkin fortfarande är Rysslands nationalpoet är kunskapen om honom liten i Sverige.

I dagens Ryssland är Aleksandr Sergejevitj Pusjkin (1799–1837) fortfarande en mycket levande författare. Detta märks till exempel genom att poeten spontant återuppstår i gatukonst runt om i landet och att ryssar uppmuntrar varandra i sociala medier att klottra hans dikter på landets gator. Pusjkin lever vidare och fungerar som en ständig referenspunkt i rysk litteratur, kultur och politik.

I Sverige säger namnet dock fortfarande inte så mycket. Trots att Pusjkin under snart två århundraden innehaft rollen som nationalpoet, och haft flera mycket kompetenta presentatörer i den svenskspråkiga världen, tycks förståelsen av hans betydelse för den ryska kulturen vara bristfällig. Den främsta förklaringen till detta är problemen med att översätta honom, men det krävs också en såväl historisk som samtida kontext för att han ska bli begriplig.

Den första svenska översättningen av Pusjkin gjordes redan under hans livstid av finländaren Frederik August von Platen, och Pusjkins Minne af Kaukasien utkom också i storfurstendömet Finland 1824, som då var autonomt under det ryska imperiet. I ett inledande poem i översättningen tillägnat Pusjkin luftar von Platen vad som till synes är en universell känsla av otillräcklighet av att ställas inför hans språk och värld. I förordet till den senaste nytolkningen av Pusjkins Bronsryttaren från 2017 skriver Lasse Zilliacus att det sannolikt är omöjligt att ”återge välljudet i Pusjkins ordkonst på svenska utan att i oskälig mån förvanska dess sakinnehåll […] Det tror jag de flesta översättare är överens om.” Ryskans ljudmässiga oefterhärmlighet och stora referensrikedom är omvittnad, men det är Pusjkins säregna stil och språk som är avgörande i sammanhanget; de var för tiden banbrytande. Genom att harmonisera ryskans många stilnivåer från heliga kyrkslavismer till rena vulgariteter lägger Pusjkin inte bara grunden för ett nytt gemensamt språkrum, utan också för den ryska skönlitteraturen – före honom går det egentligen inte att tala om en nationell rysk litteratur.

Nästan omedelbart efter sin död i en duell år 1837 blev Pusjkin hyllad som Rysslands nationalpoet framför andra, och studiet av Pusjkin och hans produktion utgör närapå en egen vetenskaplig disciplin i sig. Inom den ryska litteraturvetenskapen är det svårt att finna ett lika väl utforskat eller prestigefyllt ämnesområde. I den forna huvudstaden S:t Petersburg finns också en av den ryska litterära forskningens kronjuveler – Pusjkinhuset, där den mest specialiserade forskningen äger rum. Forskningens omfång har sin upprinnelse i Pusjkins tematiska bredd och ofattbara produktionstakt; fram till sin död hade han hunnit producera uppåt 40 000 dikter förutom pjäser, berättelser, versromaner och längre poem. Om Pusjkins avgörande betydelse vittnar också flera av Rysslands största författare. Lev Tolstoj, Fjodor Dostojevskij, Anna Achmatova och Vladimir Nabokov – alla hade ett mycket personligt förhållande till Pusjkin. ”Mycket lär jag av Pusjkin, han är min far, och man måste lära av honom”, sade Tolstoj.

Pusjkin hade en fascinerande förmåga att oscillera mellan olika roller under sin livstid, från den censurerade och till landsorten förvisade skalden, till tsartrogen panslavistisk propagandist och utrikespolitisk debattör. Själv ansåg han sig totalt missförstådd av sin samtid, en inställning som framstår som en smula motsägelsefull. En sådan ordens betvingare som Pusjkin måste väl ändå ha reflekterat över hur hans verk skulle kunna uppfattas av en läsare, och särskilt en med makt? Det har till och med spekulerats i huruvida Pusjkin begick ett slags självmord genom duell i protest mot samtidens politisering av honom. Han lär ha avskytt tsarmaktens bruk av den litteratur han producerade, likaväl som nationalistiska tendenser i Ryssland och andra delar av imperiet. Pusjkins geni, men också hans förbannelse, består i hans ofattbara bredd och innovationsförmåga.

Under sovjetkommunismen fungerade litteraturen delvis som ett verktyg i ideologins namn, och man insåg vikten av att hålla fast vid vissa utvalda, redan etablerade nationella ikoner. Samtidigt levde litteraturen ett parallellt liv, där den fungerade som ett medel för protest och opposition. Den konserverande effekt som mycket av den sovjetiska kulturpolitiken fick har samtidigt möjliggjort att man i Ryssland har ett mycket levande förhållande till Pusjkin. I Putins Ryssland gör staten, precis som under tsaren eller Sovjettiden, eget bruk av Pusjkin i egenskap av ”Rysslands poet”. Exempelvis har den episka dikten ”Ruslan och Ludmila” från 1820 förvandlats till isshow, sponsrad av kulturministeriet.

Pusjkins roll i den ryska kulturen och litteraturen är motsägelsefull, men när man närmar sig såväl honom som Ryssland gäller det att inte kapitulera inför detta. Pusjkin har under århundradena inte enbart blivit till vare sig poet eller politiskt instrument, utan en symbol för ett Ryssland i ständig förändring.

Mest lästa just nu

1) Historiens dom blir hård av Magnus Ranstorp

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

4) Konservatism behövs av Josefin Holmström

5) Friheten står på spel av Erik Helmerson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Utan skygglappar av Svante Nordin

2) Livet på landet av Joakim Broman

3) Manssamhället av Ulrika Carlsson

4) Sårbar okunskap av Annika Borg

5) Vårda det inre livet av Susanna Birgersson

NR 5 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...