VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Fackböcker 2019

Maktkampen om Övralid

Av Lars Anders Johansson

Det är idag svårt att förstå hur populär Verner von Heidenstam var i breda folklager runt sekelskiftet 1900. Han var en av de sista som kunde göra anspråk på hederstiteln ”nationalskald” och som samlade anhängare över hela det politiska spektret.

Under rösträttskampen deklamerade Hjalmar Branting Heidenstams dikt ”Medborgarsång” i riksdagens talarstol: ”Det är skam, det är fläck på Sveriges baner, att medborgarrätt heter pengar.”

Själv var Heidenstam liberal, medgrundare till Frisinnade klubben i Stockholm, embryot till dagens Liberalerna. Han var demokrat och republikan, teknikoptimist, kosmopolit och vurmade för den orientaliska kulturen. Ändå har han fått ett eftermäle som nazianstucken, reaktionär nationalist. Hur kan det komma sig?

En del svar får man i den nya boken Ett hemligt liv. Verner von Heidenstam och Kate Bang skriven av Martin Kylhammar, professor i litteraturvetenskap vid Linköpings universitet. Kylhammar skildrar skaldens sista tjugo år i livet och den passionerade relationen till den 33 år yngre danskan Kate Bang. I centrum för berättelsen står även det hem vid Vättern som de byggde tillsammans – Övralid – och den bittra strid om gården som utspelade sig efter Heidenstams död.

Få svenska författare har i samma utsträckning som Heidenstam kommit att användas som slagträn i debatten. Han har blivit en symbolisk gestalt som många velat göra anspråk på och fylla med eget innehåll eller teckna en nidbild av och positionera sig emot. Den tidigare vännen August Strindbergs förtalskampanj 1909–1910 utvecklade sig till den uppslitande kulturdebatt som fått benämningen Strindbergsfejden. Om fejden och hur den påverkade Heidenstams eftermäle kan man läsa i Per I Gedins biografi Heidenstam. Ett liv (2006).

Kylhammars bok handlar om ett senare skede i Heidenstams liv. Den inleds med att H och Kate, som protagonisterna genomgående kallas i boken, träffas på kurorten Mösseberg 1916, samma år som H tilldelas Nobelpriset i litteratur. Utmärkelsen är belöningen för, men markerar också slutet på, en framgångsrik författarkarriär. Efter Nya dikter, som publicerades året innan, skriver Heidenstam ingenting av större litterär betydelse. Ett hemligt liv handlar därför inte om Heidenstams författarskap. Det är berättelsen om Heidenstams liv efter författarskapet, men framförallt om en passionerad kärlekshistoria och om ett hem, Övralid.

Bakgrunden till boken är en sensationell donation till Övralidsstiftelsen för några år sedan, i form av en vinlåda full med dagböcker, fotografier och brev som Kate Bang hade sparat från åren med H. Gåvan från Bangs barnbarn togs om hand av Kylhammar, en av Sveriges främsta kännare av Heidenstam och sedan 1998 ledamot av Övralidsstiftelsen. Ett hemligt liv är resultatet av hans efterforskningar i vinlådans innehåll, men inte bara det: Kylhammar använder sig av ett enormt källmaterial i form av dagböcker, brev och juridiska handlingar för att lägga det pussel som resulterar i berättelsen om den åldrade nationalskaldens passionerade relation med den 33 år yngre danskan, deras separation och striderna om Övralid efter H:s död.

Boken utgör ett mellanting mellan litteraturhistorisk undersökning och populär biografi riktad till en bredare publik. Det är en hybdridform som ibland är problematisk, som populärvetenskap är den för detaljerad, men som forskning är den för flyhänt. Men resultatet är framförallt imponerande. Kylhammars berättarglädje håller intresset uppe boken igenom, samtidigt som den gedigna materialgenomgången lämnar få frågor obesvarade.

På tre områden är Kylhammars bok verkligt klargörande: kärleksrelationen mellan H och Kate, Heidenstams inställning till Hitler-Tyskland och maktkampen om Övralid efter Heidenstams död. Boken är kronologiskt upplagd och följer Kates dagboksanteckningar från 1916 fram till separationen, med några tematiska utvikningar för att fördjupa vissa problemställningar, som de nazistiska påverkansförsöken och de juridiska turerna kring Heidenstams testamente.

Under de första nio åren tillsammans lever H och Kate på resande fot. De är båda ekonomiskt oberoende och kan göra vad som faller dem in. De vistas långa tider utomlands: på franska och italienska Rivieran, i Paris, i Rom, i de schweiziska alperna. Efter hand börjar dock tanken på en fast punkt i tillvaron, ett eget hem i Sverige, att slå rot. Heidenstam längtar efter sina barndomstrakter runt Vättern.

Valet faller på gården Övralid, med en magisk utsikt över vattnet. Heidenstam ritar själv huvudbyggnaden och följer bygget noggrant via korrespondens från kontinenten.

Berättelsen om Övralid är tätt sammanflätad med kärlekshistorien, både i Kylhammars bok och i de två böcker som Kate Bang själv skrev i ämnet efter Heidenstams död. Dessa böcker kom under många år att sätta bilden av Heidenstams liv på Övralid. Men de utgjorde, som Kylhammar övertygande visar, partsinlagor i en pågående maktkamp om gården.

Heidenstams inställning till politiken avhandlas i ett separat kapitel, med särskilt fokus på hans förhållande till det nazistiska Tyskland. Bilden av Heidenstam som nazisympatisör är frukten av en intervju som han 1933 gav den litteräre agenten Paul Grassman, senare kulturattaché vid den tyska delegationen i Stockholm. Grassman avslöjades efter kriget som hemlig agent och avled i brittisk fångenskap.

I intervjun lägger Grassman åsikter i Heidenstams mun, som ett led i en medveten påverkansoperation. Att Heidenstam inte var nöjd med resultatet framgår av den omfattande korrespondens med Grassman och andra som Kylhammar har gått igenom, men också av den intervju som Heidenstam kort senare lät göra för Dagens Nyheter där han redde ut missuppfattningarna. Den enda gång Heidenstam gjorde ett politiskt utspel under denna tid var i form av ett upprop mot de tyska judeförföljelserna. Något som inte sågs med blida ögon av Grassman och hans uppdragsgivare i Berlin. Grassmans påverkansoperationer hade dubbelt syfte. Dels ville han få den framträdande kulturpersonen Heidenstam att ta ställning för den tyska saken i den svenska offentligheten, dels vill han framställa Heidenstam som tyskvänlig inför de egna uppdragsgivarna, som ett kvitto på att hans arbete hade varit framgångsrikt.

Heidenstam uttalade sig emellertid aldrig positivt om vare sig Hitler eller nazismen, utan var sina demokratiska ideal trogen livet ut. Däremot skrev han under 1920-talet positivt om Mussolini och den tidiga fascismen, som han hoppades skulle rädda Italien från en kommunistisk revolution. Bolsjevismen var nämligen Heidenstams och många andra kulturpersonligheters (inklusive Astrid Lindgrens) stora skräck.

Bilden av Heidenstam som Hitlersympatisör var alltså något som en tysk agent hittade på och som snabbt ebbade ut i samtiden, framförallt på grund av Heidenstams egna uttalanden i motsatt riktning. Under det radikala 1970-talet skulle Grassmans intervju emellertid få nytt liv, då en kampanj igångsattes för att stämpla den gamle nationalskalden som nazianstucken. Till ”bevisen” för detta anfördes också att Rudolf Hess hade besökt Övralid (på anmodan av Heidenstams gode vän prins Eugen) och att Grassman tillsåg att en krans från Hess skickades till Heidenstams begravning. Att vare sig H eller Kate imponerades av Hess framgår av den korrespondens som Kylhammar har gått igenom.

Trots att faktoiden om Heidenstams nazistsympatier flera gånger motbevisats, av bland andra Gedin och av Kylhammar själv, har den levt kvar. Med denna nya, omfattande empiriska genomgång borde den kunna avföras en gång för alla. Var och en som fortsätter att sprida denna felaktiga bild agerar således omedvetet som en nyttig idiot åt en nazitysk hemlig agent.

Kylhammar vill också bilägga den mångåriga konflikten om Övralid och arvet som följde på Heidenstams död, genom att klarlägga vad som i själva verket hände. Med hjälp av dagböcker, vittnesmål och juridiska dokument skärskådar han de partsinlagor som satt bilden av Heidenstams separation från Kate och uteslutande av henne ur testamentet. Slutsatserna blir, kanske inte så förvånande, att ingen av de trätande sidorna har gett en helt korrekt version av vad som hände. Kylhammar avfärdar uppfattningen att Heidenstam under sina sista år skulle ha varit dement.

Den verkliga historien är mycket mer komplicerad, sorglig, fascinerande och framförallt mänsklig. Dramat kring Övralid efter Heidenstams död är en berättelse med gråskalor, utan renodlade skurkar, hjältar och helgon. Forna vänner och förtrogna blir bittra fiender över en arvstvist där alla sidor anser sig vara uttolkare av den dödes innersta vilja. Förhoppningsvis kan Kylhammars gedigna efterforskningar skänka frid över såväl skaldens som hans närmastes minnen.

Ett hemligt liv är något så ovanligt som en empirisk undersökning med banbrytande forskningsresultat som samtidigt är en bladvändare.

Mest lästa just nu

1) Historiens dom blir hård av Magnus Ranstorp

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

4) Konservatism behövs av Josefin Holmström

5) Friheten står på spel av Erik Helmerson

NR 5 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...