VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Till arbetets försvar

Av Ylva Herholz

När algoritmerna kommer... Det är en lysande inledning på en bok om de gigantiska, oöverblickbara omvälvningar som pågår och står för dörren i allas vårt liv, då digitaliseringen av arbetslivet når nästa nivå.

Inte för vad de tre orden säger om själva sakförhållandet, i första hand – algoritmerna har redan nått ditt arbetsrum – utan för att de fångar och förmedlar den farliga fatalism som är så utbredd kring fenomenet ”digitaliseringen”, och för att de också står i förbindelse med den oro inför processen som kryper under skinnet på samhällskroppen (delvis ännu oartikulerad; i boken finns skarpsynta iakttagelser också kring detta).

Vore jag poet skulle jag kanske skrivit dikt om scenarierna. Med de där inledningsorden som omkväde; ”När algoritmerna kommer…”.

Här finns ju stora möjligheter, också. Tveklöst. Lika bra att uttala den ståndpunkten, i ett åsiktsklimat som vårt, med sitt förenklade antingen eller. Den potential som den tyska filosofen Lisa Herzog själv skissar på i sin DieRettungder Arbeit, räddningen av arbetet, visar rentav på hur digitaliseringen härbärgerar en historisk chans att göra arbetslivet mer demokratiskt och rättvist än det någonsin varit.

Men samtidigt måste vi se realistiskt på riskerna, och agera därefter. Hela inledningsmeningen i Herzogs uppmärksammade bok lyder: När algoritmerna kommer, vilka kommer att vara vinnarna och vilka förlorarna? Här sätts ord också på ett av vårt marknadiserade samhälles vanligare tankefel: att se tillvaron och arbetslivet som en tävling, och att betona konkurrensen mellan individerna.

– Vi förlorar ur sikte hur starkt beroende vi är av varandra i vårt arbete, har Lisa Herzog sagt i en intervju; hon är professor i politisk filosofi och teori vid Technische Universität München, specialiserad på bland annat ekonomisk rättvisa och organisationsetik. Hon menar också att vi ”alltför lätt förbiser de positiva sidorna med arbete”. Hennes nya bok har legat på tyska fackbokstopplistan tidigare i år.

Hennes tes är att arbetslivet är alltför viktigt för samhället för att bara överlämnas i marknadens händer, särskilt i dessa tider av digital transformation. Som hon skriver: arbete är mer än ett tungt och nödvändigt ont eller måste, mer än ett medel att förtjäna sitt levebröd: det är mest av allt en social angelägenhet. Vi är sociala väsen, arbetar vanligen tillsammans med andra, är genom arbetet sammanlänkade med den fysiska världen; arbete hör till den mänskliga naturen, vilket tänkare i alla tider har konstaterat – redan före Aristoteles, med största sannolikhet. Och denna natur är och förblir densamma (även om det finns klåfingriga intressen som vill ”förbättra” den, också det med digital teknik).

En av de stora förtjänsterna med Lisa Herzogs tankeväckande bok är just en lång rad av konkreta, djuplodande och finmaskiga resonemang kring hennes huvudtes. Resonemang som gärna kan lyftas direkt från de 190 boksidorna och överlämnas till beslutsfattare och ansvariga på alla nivåer – inom politiken, likväl som inom arbetslivet självt; både i offentlig och privat sektor. För: vad som saknas, menar Herzog, är en överenskommelse om grundläggande värden och en vision om vart arbetslivet är på väg, eller hur det kan utvecklas, med digitaliseringen – och med det allmänna bästa för ögonen. Det är hög tid för eftertanke, och för ett institutionellt reformarbete kring arbetet och dess villkor. Vad det handlar om är inget mindre än den politiska filosofins grundfrågor: Hur organiseras den mänskliga gemenskapen, hur ser det goda och rättvisa samhället ut, och hur kan vi utforma våra institutioner och sociala verksamheter på motsvarande sätt?

DieRettungder Arbeit är, som undertiteln skvallrar om, ett politiskt upprop. Herzog framhäver alltså arbetet som en i högsta grad offentlig angelägenhet – talar om dess integrerande funktion bland annat – och formulerar ett offensivt socialliberalt program, som kretsar kring väsentliga värden: ansvar, redlighet, förtroende.

Hon ser därtill övergången från analogt till digitalt som ett utmärkt tillfälle till demokratisering också av företagssektorn. Eftersom tekniken har gjort att kostnaderna för olika participativa beslutsmekanismer sjunker, och att det konkret blir lättare att delta i beslut – med till exempel möten och avstämningar online – finns möjligheterna till horisontellt beslutsfattande.

Om viljan finns, förstås. En del hinder existerar, onekligen. Herzogs reflektioner kring hur och varför arbets- och näringslivet är och fortsätter att vara organiserat på ett höggradigt hierarkiskt vis, och med så hög acceptans också i välutvecklade demokratier, är faktiskt mycket intressanta. Och rätt omtumlande. Enkla svar på de frågorna finns naturligtvis inte heller; delvis handlar det helt enkelt om nedärvda tankemönster och föreställningar. Herzog är nu långt ifrån ensam i sina tankegångar; här hänvisar hon bland annat till en studie av kollegan Hélène Landemore och sociologen Isabelle Ferreras, om auktoritet, demokratisk insyn och kontroll i stat respektive näringsliv – och hennes argument låter genomtänkta, rättfärdiga och övertygande (ett flertal direktörer, klickar med stora aktieinnehav samt högre tjänstemän skulle kunna sätta fredagsskumpan i halsen av resonemangen).

Till sin hjälp har Herzog gedigna forskningsfakta, goda konkreta exempel, och en del skräckexempel ur verkliga livet – på hur det kan gå då automatisering och algoritmer snarast ökat ojämlikheten och orättvisorna samtidigt som kraven på medarbetarna blir alltmer omänskliga. Som orimliga arbetsscheman, i optimeringens tjänst.

Man kan ändå undra om Lisa Herzog verkligen menar allvar med allt hon uttrycker här. Det är vackra tankar, visst. Utkast till en bättre, rättvisare värld. Men kanske är hon för mycket av idealist? De strukturella förändringar som behövs för att realisera hennes modell är så kolossala att de är svåra att föreställa sig. Till en del är de hyperradikala. Men någonstans måste man ju börja. Ett tungt vägande skäl är exempelvis att prognoser talar om att 75 miljoner jobb försvinner runtom i världen till 2025, alltså inom sex år, på grund av algoritmerna och AI. I västvärlden kanske omkring vart fjärde jobb. (Förslagen om medborgarlön är Herzog mycket skeptisk till.)

I debatten talas ofta om digitaliseringsfenomenet som något självgående. Som något som den demokratiska politiken inte kan göra något åt. Det är ”utvecklingen”, kort och gott. Evolutionära processer, som följer förment överordnade lagar, som inte går att reglera. ”Digitaliseringen” skulle på samma vis som ”globaliseringen” och ”marknaden” vara storheter som vi bara har att foga oss efter, anpassa oss till. Men pyttsan! Naturligtvis finns de som vill få oss att tro det. Starka krafter.

Vi som har turen att leva i en demokrati – något av det bästa människan åstadkommit – har ändå inte bara möjligheten att påverka och forma samhälle och framtid, utan kanske även ansvaret att göra det. Inte sant?

Här, som överlag, är Lisa Herzog mycket rakt på sak. Hon uttalar dessutom den banala sanningen att om politik och civilsamhälle inte gör något (ifråga om den digitala omvandlingen i detta fall), så gör någon annan det – men frasen behöver av allt att döma upprepas. Högre! Som vi vet är det nu de stora, globala internetkoncernerna som sitter vid bordet, som de själva har dukat – med en hop entreprenörer och ytterligare några ivriga aktörer kring fötterna.

Visst, ett långsamt uppvaknande ur den initiala IT-yran kan skönjas. Men Herzog efterlyser mer av tydlig ”politisk gestaltning” – istället för flykt in i retoriska floskler av just typen ”utvecklingen”; sådant leder mest till självuppfyllande av utsagorna.

På tal om demokrati: en aspekt i sammanhanget är detta att arbetslivets och hela samhällets organisationsstrukturer blir alltmer komplexa – så att överblicken går förlorad, och i och med arbetsdelning och behoven av specialkompetenser, där var och en bara ser sin del av helheten, på så vis även den för demokratin önskvärda transparensen försvinner – också här ser Lisa Herzog en anledning till ”demokratisk kontroll” av aktörerna på arbetsmarknaden. Så kanske risken för olämplig hantering av integritetskänsliga uppgifter eller smutsiga pengar, miljövidrigt agerande och stötande vinstuttag i vissa verksamheter kan dämpas: lillebror ser dig, och kan ta fram visselpipan, om du inte håller dig till gemensamma spelregler.

Lisa Herzog är välformulerad och solklar i sitt upprop för att rädda arbetet. Det här är vid närmare betraktande en bok füralle; borde faktiskt läsas av så gott som envar, både med och utan makt, formell som informell. För den inte bara sätter blixtbelysning på akut väsentliga frågor som bör ställas, begrundas och åtgärdas – helst innan ”utvecklingen” tillåts att bara rulla vidare – utan innehåller också en rad möjliga, tänkvärda och kloka anvisningar för vägen framåt. Visioner om det goda arbetet, och hur det kan tänkas se ut i en digitaliserad, eftermodern tid. Och där detta goda kommer alla till del, inte endast en snäv elit, och ägarna till nätbjässar med namn som Google, Amazon och Facebook.

Det ligger förmodligen en viktig insikt i Lisa Herzogs antagande att rädslan för vad den digitala omvälvningen kommer att göra med oss, med jobben och livet, är prima gödsel för populismen. Känslan av diffust hot och kontrollförlust, och att tryggheten rämnar, kan som bekant driva ut människor på gatorna.

I Lisa Herzogs slutmaning är det bara att hålla med. Låt oss använda algoritmerna och robotarna till det som är minst mänskligt i arbetslivet: de kroppsligt ansträngande momenten, det enahanda slavgörat, de otacksamma och själlösa struntrutinerna. Och låt oss se till att behålla det som passar de sociala väsen vi är. Samvaro, mellanmänskliga kontakter och utbyten kan aldrig ersättas av teknik.

Mest lästa just nu

1) Historiens dom blir hård av Magnus Ranstorp

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

4) Konservatism behövs av Josefin Holmström

5) Friheten står på spel av Erik Helmerson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Manssamhället av Ulrika Carlsson

2) Utan skygglappar av Svante Nordin

3) Imperiets många prickar av Karin Henriksson

4) Förnuftets barbari av Håkan Arvidsson

5) Aktiv i Gröndal av Bengt Ohlsson

NR 5 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...