VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Ständigt närvarande

Av Karin Stensdotter

I Frankrike är historien levande, eftersom den ifrågasätts. Det är annorlunda i Sverige.

Inget franskt skolbarn kommer undan ett rejält paket historia och geografi. Utöver franska och matematik anses dessa två ämnen grundläggande och alla elever har ungefär tre timmar i veckan av vardera fram till studentexamen. Jag tror inte att någon skulle komma på att ifrågasätta detta. Jag tänker att det helt enkelt har att göra med att det är ämnen som är en del av den franska identiteten, något man är ”bra” på. Man har haft kolonier och krig, man har varit ockuperad och invaderad. Man har en historia som är levande i bemärkelsen att det alltid finns grupper som inte håller med. Historien skrivs och skrivs om.

Den svenska historien skrivs också om, men på ett liksom blygsammare vis. Få kommer dessutom utifrån och ifrågasätter vår historieskrivning, och även om postkoloniala idéer haft genomslag så finns ju inte många miljoner före detta svenska medborgare som har en annan syn på vad det var som verkligen hände, då, en gång i tiden.

I den svenska (positiva) självbilden är det helt enkelt annat som är viktigt. Om jag säger Sverige är en liten exportberoende nation, håller väl rätt många med? Utsagan säger dessutom något om vad vi tror att vi är bra på: handel och produktion, inte bara av träskor till folket. Nej, vi fixar att kränga grejer till utlandet: vapen, lastvagnar, teknologi och avancerade tjänster. Vi klarar dessutom att räkna in alltsammans. Naturvetare, tekniker och ekonomer – här har vi (haft?) vår styrka. Det finns en rolig bild av det periodiska systemet där varje grundämne är försett med nationsflagga för upptäckten. På delad andra plats, efter Storbritanniens tjugotre grundämnen, kommer Sverige och Tyskland med nitton var. Före USA, Frankrike och Ryssland.

Så vilka är det då som har den här bilden av vilka vi är? Alla svenskar? Knappast. Skolverkets förslag till reviderade kursplaner har ju faktiskt väckt ramaskrin och antiken åkte in igen illa kvickt. Däremot verkar politikerna, som är de som klubbar antalet timmar i varje ämne genom grund- och gymnasieskola, ha ungefär den här uppfattningen. I högstadiet är proportionerna att på en timme historia går det drygt fem timmar matematik och nästan fyra timmar svenska.

Att man har många timmar svenska och matematik är förmodligen inte orimligt, ändå kan man ju i sitt stilla sinne undra om inte just historia och geografi, liksom de så kallade naturorienterande ämnena, som har lika få timmar, borde ta större plats. Rent teoretiskt skulle ju även dessa kunna öva svenskan, kan man tycka.

Men det är politikerna som bestämmer omfånget av respektive ämne, och lyssnar man på deras tal så får man en fingervisning om att just historia inte är särskilt aktuellt. Den gamla klassiska devisen om att man måste veta varifrån man kommer för att kunna begripa både var man befinner sig och vart man är på väg lyser i de allra flesta politiska tal med sin frånvaro. Den svenska politiken rör sig i ett platt nu, den försöker projicera en framtid. Men den tycks inte se att för att denna framtid ska få fäste och lyster, krävs ett då. Beror det helt enkelt på att de inte kan sin historia, eller beror det på att det skulle vara känsligt att dra in historien? Förmodligen både och, men att just Jimmie Åkesson är en av de få som använder historia och (svensk) litteratur gör ju att man kan misstänka att historia faktiskt är känsligt?

Och här i gränssnittet mellan historia och politik ser vi möjligen ett framtida slag om den svenska historieskrivningen. I den gängse bilden av framförallt efterkrigstidens historia är det ju socialdemokratin som tillsammans med liberala krafter skapade det moderna Sverige. Den där lilla exportberoende nationen. Sverigedemokraterna utmanar den bilden. Tydligast är det kanske i filmen Ett folk, ett parti – Socialdemokraternas historia. Kan ses på Youtube. Här utmålas Socialdemokraterna som de riktiga antisemiterna, rasbiologerna och förebilder för nazisterna.

Samtidigt gör Sverigedemokraterna anspråk på allt det bra i den socialdemokratiska historien: folkhemmet, omsorg om de svagaste i samhället, svenskheten.

Om jag hade varit socialdemokratisk politiker hade jag plockat upp den kastade handsken. Inte så att jag hade gjort en två timmar lång ”dokumentär” om Sverigedemokraternas historia. Nej, jag hade börjat använda den guldgruva som den svenska arbetarlitteraturen trots allt är, i mina tal. Men det är jag det.

Socialdemokraterna fortsätter som de brukar.

Om jag säger Segraren skriver historien, håller de flesta med då också?

I sådana fall blir den här situationen mer prekär, för Sverigedemokraternas film är försåtlig. Den utelämnar viktiga fakta och det krävs alltså hyfsade kunskaper i historia för att visa att den innehåller en hel del sakfel, så pass många att helheten faller.

I det politiska fält vi ser idag skulle det här kunna bli något som gör historieämnet angeläget igen, även, eller kanske framförallt, i den svenska skolan.

Eftersom segraren skriver historien.

Karin Stensdotter är arkitekt och författare.

Mest lästa just nu

1) UD och Vietnamfrågan av Ann-Sofie Dahl

2) Historiens dom blir hård av Magnus Ranstorp

3) Individualismens baksida av Karin Pihl

4) Våra bibliska rötter av Susanna Birgersson

5) En pysande självgodhet av Dan Korn

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Spretig släktkrönika av Jakob Sjövall

2) Själv är bäste mytbildare av Maxim Grigoriev

3) Dags för en motrörelse av Anna Victoria Hallberg

4) Allting flyter av Emil Uddhammar

5) En pysande självgodhet av Dan Korn

NR 9 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...