VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Förnuft och känsla

Av Martin Lagerholm

Hölderlin och Hegel? Vad kan månne förena dessa båda giganter i den tyska och västerländska litteratur- och filosofihistorien?

Å ena sidan den förres svärmiska diktkonst i spänningsfälten mellan klassisk forntid och samtidens revolutionära utopier, och å den andra den sistnämndes progressiva universalfilosofi och dialektiska metafysik, vars uppgift är att ersätta romantikernas individualistiska geni och rebell med en allt överskuggande världsande. Vad utgör då syntesen av tesen Friedrich Hölderlin och antitesen Georg Wilhelm Friedrich Hegel? Av att ”poetisera verkligheten” och ”förverkliga poesin”? Av ”läsningen” av världen och den faktiska förändringen av den? För att svara på den sortens frågor får man börja från början.

Under alla omständigheter är det kanske inte allom bekant att diktaren och filosofen föddes samma år, 1770, att de båda växte upp i hertigdömet Württemberg, och att de som ynglingar dessutom blev studiekamrater och goda vänner på redan då anrika och än idag existerande Tübinger Stift, ett internat för teologiska (evangeliska) och filosofiska studier. Mången skönande, tankebyggare och vetenskapsman har inlett sin intellektuella bana på lärosätet – Johannes Kepler och Eduard Mörike hör till de mer berömda – och även den romantiske naturfilosofen Friedrich von Schelling var student här samtidigt som Hegel och Hölderlin.

Vad de båda unga kamraterna tydligen bestämde sig för redan där och då, var att under inga omständigheter sluta sina dagar som präster. Ett löfte de ju kom att hålla, om än på helt olika fasoner. Vad författaren och germanisten Eberhard Rathgeb i sin nya bok Zwei Hälften des Lebens visar, är att dessa olikartade fasoner hur som helst var tydligt präglade av sin tid och dess strömningar. Undertiteln, Hegel & Hölderlin. Eine Freundschaft, skvallrar om studiens ärende: att låta de bådas skiljaktiga livsgärningar inte bara spegla varandra, utan också mötas och integreras i det samtida intellektuella livets dominerande motiv och utvecklingstendenser.

Något senare i livet, men ännu som unga män, skulle deras vägar åter korsas och vänskapen komma att fördjupas när de båda fick tjänst i Frankfurt som privatlärare. Därefter skildes de åt för gott. Hegel anträdde den akademiskt och filosofiskt framgångsrika bana som inte minst genom huvudverket Andens fenomenologi (1807) skulle göra honom till en av filosofihistoriens största och mest inflytelserika tänkare, alltmedan Hölderlins sinnen fördunklades alltmer. Efter att ha levt hälften av sitt liv drabbades diktaren av allvarlig psykisk ohälsa, varefter han resten av sina relativt många dagar på jorden vårdades av en snickarfamilj i Tübingen, som fram till hans död 1843 inhyste honom i det närmast mytomspunna så kallade Hölderlintornet, vackert beläget vid floden Neckar som genomflyter staden.

Här fortsatte han visserligen att skriva, oftast under pseudonymen Scardanelli, men hans betydenhet och givna plats i den tyska litteraturhistorien skulle, som för så många andra romantiska snillen, dröja till efter hans död. De bådas respektive livsöde beskriver alltså motpolerna uppåt (Hegel)–nedåt (Hölderlin); berömmelsens Olymp mot sinnesförvirringens dunkla revir. Icke desto mindre hör de bådas biografi och livsverk samman, menar Rathgeb, som inskärper att deras närhet till varandra ligger i det faktumet att de undersöker ett problem i två riktningar. Häri ligger en av Rathgebs mest intressanta behandlingar av sitt ämne; att försöka identifiera Hölderlins och Hegels (och andra romantikers) idéer om en allomfattande enhet, inte bara som filosofisk konstruktion utan som existentiell erfarenhet, ja rentav som en livsnödvändighet. Som teologens efterträdare gör här den moderna filosofen och diktaren entré på arenan, med den självpålagda uppgiften att nå fram till nya kunskapsrika, andliga och estetiska sanningar om världen och människan.

Rathgeb har tidigare gett prov på sin fenomenala förmåga att skriva spirituella, personliga och skarpsinniga mentalitetshistoriska böcker; bland annat i den på hemmafronten mycket uppmärksammade Am Anfang war Heimat, en intellektuell tankebok om just det laddade och för tyskarna närmast arketypiska ordet, fenomenet och själstillståndet Heimat (se artikel i Axess nr 7/2016). Med samma imponerande spännvidd utvecklar sig Zwei Hälften des Lebens till en 450 sidor lång perspektivrik rundmålning, där Hölderlin och Hegel placeras i en större idé- och mentalitetshistorisk kontext, där deras respektive livsverk reflekterar den tid och värld de tillhörde: upplysningens och revolutionens Europa, rymmande såväl Goethe- som Napoleongestalter.

Hur påverkade omvärldens många kulturella, politiska och sociala manifestationer Hölderlins och Hegels tankesystem, språk och visioner? Rathgeb betonar först och främst metoderna – ”den ene blev herre över förnuftets, logikens och vetenskapens ord, den andre över inbillningskraftens, poesins och känslornas” – och sätter deras premisser i förhållande till samtidens övriga och vid tidpunkten sedan länge kanoniserade Dichter och Denker. Här dyker samtidens namnkunniga storheter upp en efter en, vare sig de heter Rousseau, Kant (vars filosofiskt revolutionerande skrifter bringade reda i tankarnas rike, och därmed stärkte filosofin som vetenskap) eller Johann Joachim Winckelmann (som introducerade den grekiska antikens klassiska måleri och skulptur i den tyska provinsen). För att förstås inte tala om de oantastliga Weimarklassicisterna Goethe, Schiller, Herder och Wieland, eller för den delen romantiska teoretiker som Friedrich Schlegel och Novalis.

Mer eller mindre samtidigt absorberade de unga kamraterna upplysningstidens tankeliv och diktning, för att i hög grad och ur egen fatabur genast omvandla dess föreställningar och grundtankar till romantiskt stoff och nya litterära och filosofiska synteser i beröring med de rådande strömningarna. Ur denna sammansmältning av spridda intryck skapade Hölderlin en lyriskt danad idévärld med mytiska, religiösa och filosofiska kopplingar till såväl klassisk forntid som till samtidens omvälvande utopier. Titeln på Rathgebs bok anspelar för övrigt på dikten ”Hälften av livet”, som Hölderlin skrev strax före det psykiska sammanbrottet, och som bara är ett av många poem som Rathgeb spränger in i den löpande texten, ofta i syfte att belysa ett principiellt resonemang eller kommentera ett centralt spörsmål.

Rathgebs uppslagsrika tidsresa tillbaka till en av den tyska historiens mest livaktiga och epokgörande intellektuella perioder – i spannet mellan förnuft, känsla och revolution – tar alltså inte bara ett helhetsgrepp om Hegels och Hölderlins inledningsvis parallella, men småningom alltmer åtskilda utveckling i liv och verk, utan också om tidens tendenser och europeiska utveckling i stort under de politiskt turbulenta decennierna. Fortlöpande tar sig Rathgeb också friheten att i egen rätt och i egenskap av nutida samhällsvarelse och kulturmänniska spekulera och reflektera över sitt material, vilket sammantaget resulterar i en levande och prövande essä snarare än i en akademiskt oförvitlig biografi efter konstens alla tröttsamma regler.

Mest lästa just nu

1) Sanningen svider av Jörgen Huitfeldt

2) En svensk intifada av Annika Borg

3) Men man vänjer sig av Wilhelm Agrell

4) Hoten vi måste möta av Karlis Neretnieks

5) Återvänd till det gamla av Adam Cwejman

NR 9 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...