VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

I vår tid

Platon inget att ha

Av Bengt Ohlsson

Skolverket backade till sist. Antiken kommer att finnas kvar i grundskolans historieundervisning. Allt borde vara frid och fröjd. Men det finns något med förslaget som dröjer sig kvar. Eller snarare: något med den upprördhet som förslaget väckte.

Man kan se upprördheten som ett ögonblick när alla goda krafter samlades och röt ifrån. Själv ser jag den snarare som ett uttryck för vår sorg och bestörtning när vi insåg att antiken redan är struken ur både historieundervisningen och det offentliga samtalet och, ja, hela vårt tänkande.

Att den ströks för länge sen, och att stackarna på Skolverket bara var budbärare som fick finna sig i att bli beskjutna från alla håll.

När hände det? Och varför? Och hur gick det till?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag inför vissa samhällsproblem börjat få en kuslig känsla av att de har växt fram under mycket lång tid, och fått näring från olika håll, och att de uttryck som problemen börjar ta sig just nu och som gör oss så förfärade utgör de sista länkarna i en kedja som ringlar sig långt bakåt, och därför är svår att komma åt.

Det är som att försöka fånga ett undervattensmonster som visar sig ibland, sticker upp ett spröt eller en fena över vattenytan, för att sen försvinna ner i djupet igen, där det bara växer sig större och större.

Skolverkets förslag att stryka antiken var ett sånt tillfälle. Det väckte protester, och monstret dök ner. Men borta är det inte.

Monstret visade sig också när ett av mina barn började i högstadiet på en välrenommerad Södermalmsskola, och rektorn hälsade eleverna välkomna med orden:

– På den här skolan tycker vi ju inte att det är vi som har något att lära er. Det är ni som ska lära oss.

Ett par år senare är det, höll på att säga ”kvartssamtal”, men det kan mycket väl ha kallats något annat. Elevkonferens? Kunskapsmöte? Strunt samma. I ett klassrum samlas eleven, föräldern och klassföreståndaren, som går igenom elevens resultat och konstaterar att det skett en försämring i NO-ämnena under terminen. Eleven rycker på axlarna och säger att problemet är väl att jag tycker att NO är tråkigt. Varpå klassföreståndaren rynkar pannan och frågar:

– Aj då... men hur tror du att vi kan göra NO roligare för dig då?

Och föräldern sitter där och tänker: kanske är det inte möjligt att göra NO-ämnena ”roligare” för alla elever. Men de måste väl ändå harvas igenom? Gör man inte barnen en otjänst om man inger dem förhoppningar om att allt ska vara roligt, när livet snarare är så beskaffat att ganska lite är roligt. Mycket är rentav svintråkigt. Åtminstone till en början.

Men det här är till föga hjälp i ambitionen att nagla fast ögonblicket när vi började avskaffa antiken.

Alla föräldrar som slussat sina barn genom tolv års skolgång har samlat på sig ett antal anekdoter som de kan lägga ut i sitt medelåldriga sällskapsspel om sedernas förfall.

Kanske började det när vi fick smak på moderniteten? När vi bytte vadmalen mot OP-mönster och det ena rekordåret avlöste det andra och Harry Schein började få fason på sin förstaserve mot Olof Palme?

Jag stötte ihop med en före detta granne häromveckan. (Japp, anekdotdags igen.) En pigg pensionär, sjuttio plus. Hon berättade att hon hade börjat plugga idéhistoria på Södertörn.

– Hur är det då? frågade jag.

– Det är lite roligare nu när vi fått lämna Platon och de där gubbarna, han är ju inte så kul.

Jag invände lite försynt att Platon väl ändå på vissa håll anses ha en hel del att säga...

Hon gjorde en grimas, och sa att Platon är en kvinnofientlig gammal elitist, och att hon såg fram emot att gå vidare till hellenismen.

Det här är en spränglärd kvinna. Hon har haft en hög tjänst på UD. Hon läser DN och Svenskan varje morgon, hänger med i debatten och har abonnemang på Stadsteatern och Operan.

Men Platon är alltså ingenting att ha.

Antiken har blivit den udda gamla potatisstöten som gått i arv från mormorsmor och som vi haft hängande på väggen, lite pliktskyldigt, eftersom den minner oss om ett alltmer avlägset förflutet. Men vi har glömt hur man använder den. Och vi vet vad som händer med såna gamla föremål. Snart är det dags för en flytt, en storstädning eller ett generationsskifte, och då hamnar potatisstöten på soptippen.

Problemet är att ju mindre man umgås med röster ur det förflutna, desto mer främmande blir de. Snart har de hamnat i ett reservat, ett Skansen som vi besöker med allt glesare mellanrum, och resultatet blir just den sortens huvudlösa högmod vi ser överallt idag, när vi tror oss om att stå på krönet av all mänsklig klokskap. Och när vi kastar en förströdd blick över axeln på dem som gick här före oss vill vi mest uppfostra dem för att de hade så dålig kläm på genus, förebrå dem för att de använde n-ordet eller göra oss lustiga över dem i största allmänhet.

Och det är som om det aldrig förespeglat oss att också vi kommer att bli förebrådda eller förlöjligade av våra efterkommande, när de tar del av vår gistna gamla samtid och allt som vi larmade om för länge sen.

Mest lästa just nu

1) UD och Vietnamfrågan av Ann-Sofie Dahl

2) Historiens dom blir hård av Magnus Ranstorp

3) Individualismens baksida av Karin Pihl

4) En pysande självgodhet av Dan Korn

5) Våra bibliska rötter av Susanna Birgersson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) En feministisk grundtext av Sven-Johan Spånberg

2) Ingenting är självklart av Benjamin Katzeff Silberstein

3) Den hotade handskriften av Josefin Holmström

4) Våra förfäders tal av Katarina O'Nils Franke

5) Afrikas potential av Mathias Persson

NR 9 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...