VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Krönika

Roll over Beethoven

Av Susanna Birgersson

I skrivande stund pågår en debatt om något som kallas gangsterrap. Artister från socialt belastade bostadsområden pratsjunger om vardagen i förorten, om våld och kriminalitet, om polisen och om droger. Kvinnosynen som framkommer är inte alltid alltigenom respektfull. Tydligen är detta vad svenska tonåringar av alla kategorier lyssnar på allra mest.

Det är sådant de går runt med i öronen, det spelas på fritidsgårdar och gym, detta är vad som belönas på Grammisgalor. Och frågan i debatten gäller om den här typen av musik påverkar unga människor negativt, om musiken rentav gör ungdomar kriminella.

Jag vill inte utesluta att någon enstaka vilsen tonåring, med trasiga hemförhållanden och våld och kriminalitet runt sig, kan få en knuff i fel riktning av artister med namn som Z E eller Gee Dixon. Att musiken romantiserar en kriminell livsstil och bekräftar den offermentalitet som många förortsungdomar ständigt matas med är stötande.

Men jag tror att det finns ett annat, mycket mer generellt problem med den musik vi lyssnar på idag, ett problem som inte bara rör ungdomarnas kulturkonsumtion.

På restauranger, arbetsplatser, bussar, tåg och flygplan, på caféer och i butiker råder absolut rökförbud. Men lika självklart som rökförbudet har blivit, lika lite ifrågasatt är den själsliga förorening vi ständigt utsätts för överallt i det offentliga rummet. Häromdagen satt jag på ett konditori i en liten sydsvensk stad. I fönstret precis bredvid bordet stod en liten radio och släppte ut en jämn ström av anonym popmusik. Varför? Bidrog musiken till att skapa en mysig stämning? Inte precis. Det ska bara vara så.

Det är likadant överallt. Du kan inte gå in på en restaurang utan att mötas av ljudet av den minst banala popmusik. I varenda butik i varenda stad spelas musiken som är den ljudfilt du är insvept i medan du går omkring och försöker hitta något att köpa som kanske kan göra dig lite gladare.

Ett av de allra största folknöjena i Sverige är melodifestivalen. Med de många deltävlingarna som föräras olika städer runtom i landet, med ett 30-tal bidrag, och med övriga mediers välvilliga uppbackning, marineras vi under hela vårvintern i den kultur som inte är något annat än fluff och flams, paljetter och fjädrar, glittriga konfettiregn och dansande strålkastare, meningslösa texter, plastiga melodier och artister berövade allt egensinne.

Vad är problemet? Givetvis har den nyligen bortgångne tänkaren Roger Scruton förklarat det bättre än något annan: Problemet med den allestädes närvarande popmusiken är att du förlorar förmågan att lyssna till riktig musik, musik som kräver att du lyssnar, musik som kan öppna världen för dig, musik som blir din ju mer du lyssnar.

En av människotillvarons existentiella uppgifter är att söka efter skönhet; om det är sant, då underminerar den allestädes närvarande popmusiken meningen med livet. Faktiskt.

I år firas Ludwig van Beethovens 250-årsdag. Du-du-du-duuuu, nynnar någon. En annan minns sina egna försök att spela Für Elise och senare Månskenssonaten. Men jämfört med melodifestivalen är den gamle tysken rätt ointressant, tycker de flesta.

Jag säger inte man blir en bättre människa av att lyssna på klassisk musik, man blir inte nödvändigtvis vänligare, snällare eller mer självuppoffrande. Men det gör mig ont att så få ungdomar har tillgång till den tröst och glädje, skönhet och intellektuella utmaning som finns förborgad i den klassiska musiken. Tänk att inte veta att man alltid kan lyssna på Beethovens femte pianokonsert när man behöver påminnas om att livet är stort och vackert, tänk att inte veta att man kan låta sig vaggas till sömns av basgången i Ödessymfonins andra sats.

Jag oroar mig inte så mycket över vad ungdomar lyssnar på – som över att de inte ens vet att man kan lyssna på något annat.

Mest lästa just nu

1) En svensk intifada av Annika Borg

2) Utan historisk förankring av John Swedenmark

3) Ett högt pris att betala av Erik W Larsson

4) Propaganda och tystnad av Inger Enkvist

5) Allt förklarade allting av Johan Frostegård

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Allt förklarade allting av Johan Frostegård

2) Närhet spelar roll av Özge Öner

3) Utmanare i rutten bransch av Anders Mathlein

4) Den molekylära gensaxen av Göran Frankel

5) Med monopolen i levande minne av PJ Anders Linder

NR 2 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...