VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

De rätta orden

Av Henrik Nilsson

Hur vi uttrycker oss är en fråga om ansvar och respekt. Orden kvittar inte.

När en vän för en tid sedan ringde mig och berättade att hennes cancer kommit tillbaka och spridit sig blev jag tyst ett slag i luren. I efterhand förbannade jag min villrådighet. Tills jag påminde mig själv om att det kanske inte är eftersträvansvärt att alltid kunna finna de rätta orden. Att vara människa är att förr eller senare hamna i situationer då man inte vet vad man ska säga. Det gäller även oss som har språket som dagligt arbetsredskap. Ändå kan kanske det kontinuerliga umgänget med litteraturens i bredare mening existentialistiska tradition bidra till en språklig beredskap inför svåra situationer i livet; Kafka, Dostojevskij, Camus. Jag vill åtminstone gärna tro det. Men helt säker är jag inte.

Jag tänker ibland på en anteckning i Imre Kertész Galärdagbok, där den ungerske författaren talar om plikten att leva ett högtidligt liv, ”antingen i ordets sorgliga eller glada, under alla omständigheter alltid upphöjda betydelse”. Högtidligheten har dock två sidor. Å ena sidan det pompösa, livlösa och tomt ceremoniösa. Men det är förstås den andra sidan som Kertész åsyftar – den högtidlighet som säger att livet faktiskt inte kvittar, att vi måste ta oss i kragen; göra oss värdiga de situationer vi ställs inför, också i en språklig bemärkelse. Mer än sällan misslyckas vi. Men plikten – den kvarstår.

Frågan kan lyftas till en samhällelig och politisk nivå; då man talar inte till en enskild människa utan till ett kollektiv. Alla som har varit på en begravning där prästen uttrycker sig alltför lojt och diffust om den avlidne vet vad jag talar om. Också myndighetspersoner kan förvisso hamna i situationer då de inte finner de adekvata orden. Jag kan till och med känna sympati för en överrumplad minister som snubblar över orden eller ett kommunalråd som inte genast finner sig inför journalisternas frågor. Särskilt i dessa tider av medieträning och epidemiskt konsultspråk. Språklig slapphet i kollektivt avgörande stunder är desto svårare att acceptera. Jag ryser fortfarande av obehag vid minnet av hur ett av målsägandebiträdena i rättegången mot Rakhmat Akilov inledde sina frågor med: ”Hej, Rakhmat.” Inte för att jag har något emot du-reformen, men ska man tilltala någon som ligger bakom det största terrorattentatet i vår moderna historia, måste formuleringarna stramas upp på ett annat sätt. Det mest famösa exemplet på språklig kollaps av det här slaget torde vara när statsminister Stefan Löfven beskrev terrorresorna till Syrien som ”inte okej”.

Är Sveriges språkliga inkompetens vid kollektivt allvarliga situationer värre än andra länders? Jag vet inte. Det saknas knappast avskräckande exempel där ute. Minns bara Donald Trumps infantila twittrande och brevet där han efter Turkiets offensiv mot kurderna uppmanade president Erdogan att inte ”spela tuff”. Det finns länder där det motsatta problemet råder – makthavarnas språk tyngs av stelnad formalitet och elitism. I vårt fall misstänker jag emellertid att den långa historien av fred och demokrati har betydelse. Det är som om vårt politiska språk ännu inte har uppdaterats för att kunna omfatta skarpa lägen.

Till saken hör väl att högtidligheten – också den eftersträvansvärda – blivit något av ett tabu i världens modernaste land, där den ironiska populärkulturen under det förra seklets sista år trängde djupare än vi egentligen vill tillstå. En vardaglig skillnad som jag har lagt märke till är att man i många andra länder fortfarande använder ”ursäkta” och besläktade artighetsfraser när man är på väg att gå in i någon på gatan eller i affären, medan det kortare och mer inåtvända ”oj!” har brett ut sig i Sverige.

Det sociolingvisterna kallar olika ”register” – i grunden en språklig känslighet där man anpassar sitt sätt att uttrycka sig efter situation och miljö – verkar vara på utdöende. När Stefan Löfven skulle presentera en regeringsombildning i höstas inledde han presskonferensen med ordet ”hejsan”. Men vi som lyssnade var faktiskt inte hans vänner eller kolleger – utan medborgare och väljare. När SD i samma veva för första gången gick om S i en Demoskopmätning beskrev partisekreterare Lena Rådström Baastad det i en intervju som ”en skittuff situation”. Orden som vi använder i offentligheten, inte minst när saker och ting ställs på sin spets, avslöjar något djupt om oss som samhälle. Jag fruktar att de säger: Vi respekterar inte riktigt oss själva. Vilka plattityder och medietränade nulliteter vi skulle mötas av i ett riktigt skarpt läge – en invasion, en omfattande naturkatastrof – vågar jag knappt tänka på.

Det är hög tid att vi skaffar oss en reservoar av värdighet och allvar inför sådana lägen. Ordinera Camus till alla byråkrater? Kanske kommer det inte att hjälpa. Kanske är det bara svåra tider som kan lära oss på djupet. Men till dess: Kom ihåg att orden inte kvittar. Ryck inte på axlarna åt verkligheten. Använd inte bara förnamnet om ni ska tilltala dem som vill förinta oss. Och erkänn att det offentliga språket faktiskt är något annat än en kväll på puben med polarna.

Mest lästa just nu

1) Sanningen svider av Jörgen Huitfeldt

2) Men man vänjer sig av Wilhelm Agrell

3) En svensk intifada av Annika Borg

4) Livets mångfald och mysterium av PJ Anders Linder

5) Återvänd till det gamla av Adam Cwejman

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Sanningen svider av Jörgen Huitfeldt

2) Vinklad verklighet av Mats Bergstrand

3) Kritikerns kriser av Mikael Timm

NR 2 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...