VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Nu går vi på djupet

Av Petter Birgersson

Svensk debatt är friskare nu än tidigare. Demokratin är inte hotad utan har vitaliserats.

Sverige har länge präglats av rörelse, förnyelse, modernitet. Förankringen bakåt är svag, det sägs ofta att svensken är historielös. Annie Lööfs och Centerpartiets budskap ”FRAMÅT!” är en i det närmaste övertydlig symbol för detta. Vad varje orienterare vet är att framåt faktiskt inte anger riktning. Springer man bara på dit näsan pekar kan det barka iväg åt vilket håll som helst.

För flera generationer av politiker och opinionsbildare har den svenska förnyelsen varit självklar. Framåt är aldrig fel eftersom det inte finns något där bakom som kan förstöras.

Förra seklets moderniseringsprojekt gick genom allt: stadskärnor, skatteskalor, föräldraförsäkring, industri, handel, sjukvård, barnomsorg, äldrevård, torsk i frysblock, säkerhetsbälten, miljonprogram och standardisering av bostäder.

Mycket av det som förändrades blev till det bättre. Möjligen har politiken överskattat sin roll i denna process men de folkvalda har i sina bästa stunder bidragit till att göra Sverige mer jämställt, jämlikt och friare från fördomar.

Men i det stora omvandlingsprojektet bleknade också annat bort. Den kreativa förstörelsen var allt, den gamla kunskapen och arvet värderades lågt. Det gällde även när borgerligheten skulle göra sig kvitt ”DDR-Sverige”. Det var lika mycket ett framåtprojekt som det socialdemokratiska hade varit: ut med gammalt och in med nytt var det som gällde.

Tidigare generationers politiker och opinionsbildare har nästan alla varit en del i Sverige-är-världens-modernaste-land-projektet hela vägen. Friktionen i debatten handlade om skatter, näringsliv, föräldraförsäkringens fördelning, avregleringar och valfrihet. Att det skulle kunna finnas något annat än svart eller vitt när det kom till mångfald, integration och invandring fanns inte på kartan.

Det sades att det inte fanns något unikt värde i det svenska, inte ens kåldolmen var ju vår. Sverige var världens bästa nation, men tala om nationen skulle man inte. I det svenska fanns inget som gick att hålla högre än andra kulturer, om det svenska ens var någon kultur.

Så orkade etablissemanget inte se att jämställdheten, fördomsfriheten, de individuella rättigheterna inte omfattade alla. För de flickor som vill forma sitt eget liv eller de pojkar som blir kära i andra pojkar gällde det ändå att vara född med rätt namn på rätt adress. Svåra frågor som invandringens påverkan på brottslighet, islamismens eller klaners framväxt lämnades åt extremisterna. De intellektuellt svåra motsättningarna sattes på undantag.

Att bekämpa symtomet, den politiska reaktionen, rösterna på SD, blev viktigast. Avståndstagande, uppfostrande attityd till allmänheten och epitetsklistrande blev modellen. Det löste vare sig det ena eller det andra.

Något väsentligt är dock på väg att hända i det demokratiska samtalet. Den som väljer bort smörjan finner inte att demokratin är hotad. Den har snarare vitaliserats. Debatten har blivit betydligt mer mångfasetterad och engagerad i frågor som berör på djupet. Det gäller även i traditionella medier, där ledarsidor idag har ett bredare spektrum och intresserar långt fler läsare än förr.

Man behöver inte, ska inte, gilla allt man hör och ser. Det väsentliga är att fler opinionsbildare och politiker släpper räddhågsenheten. Nalin Pekgul, Ivar Arpi, Paulina Neuding Ann-Sofie Hermansson, Johan Hakelius, Hanif Bali, Tino Sanandaji, Aida Hadzialic, Alice Teodorescu, Torbjörn Hållö, Malcom Kyeyune med flera viker inte ner sig för att någon försöker tala om för dem vad de ska vara och vad de inte får vara.

Det är när opinionsbildare och politiker som dessa tar över allt mer av samtalet som medborgarna och deras frågor tas på allvar. De gör inte anspråk på att företräda en hel etnisk, religiös eller annan grupp. De ser värdet i och nödvändigheten av att försvara de goda samhällsbärande delarna av det tidigare generationer svenskar etablerade. De är mitt i debatten och beslutsfattandet av egen kraft. För att de har något att säga. Och för att de inser att man måste titta ner på både karta och kompass emellanåt för att inte springa oreserverat framåt, rätt ner i kärret.

Petter Birgersson är politisk redaktör i Ystads Allehanda och Trelleborgs Allehanda.

Mest lästa just nu

1) En historia om känslor av Joel Halldorf

2) Livet någon annanstans av Susanna Birgersson

3) Det finns alltid hopp av Mats Wiklund

4) Revolutionen passerar Stockholm av Emil Uddhammar

5) Jihad mot etablissemanget av Karin Henriksson

NR 2 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...