VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Prata med alla

Av Ann-Sofie Dahl

Låt oss blicka västerut och ta intryck av det danska debattklimatet. Pragmatism och tolerans gäller både i politiken och vid middagsbordet.

Det fanns en tid när man som svensk i Köpenhamn stolt kunde peka i östlig riktning över Öresund på ett land där saker och ting fungerade, skatterna sänktes och frid rådde.

Att ett företag i pappersbranschen vid namn Ordning & Reda var svenskt till ursprunget var alls inte någon tillfällighet, kunde man diskret lägga till.

Så fasligt länge sedan är det egentligen inte. Men det känns som en evighet.

För nu, blott en handfull år och en flyktingkris senare, är det som om ett massivt mörker har sänkt sig över Sverige. Folkets stämning har övergått till djupaste dysterhet och pessimism. Ingmar Bergman måtte mysa i sin himmel.

Förvisso finns det fog för den svenska pessimismen. Sjukvård i kris, poliskår i kris, skolor i kris, äldrevård i kris. De enda branscherna med en framtid att tala om verkar syssla med sprängämnes- och vapentillverkning. Det tidigare så lugna landet upplevs numera som otryggt och osäkert, långt ut i avlägset belägna krokar.

På EU:s prognos över tillväxten per capita i medlemsländerna befinner sig Sverige idag på jumboplats.

Allt detta är sammantaget mer än nog för att få framtidstron att göra halt vid gränsen. Med en politisk ledning som varken förefaller förstå eller vilja erkänna problemens omfattning, och än mindre förmår presentera några idéer som kan leda fram till en väg ut ur eländet, blir uppgivenheten närmast total.

Att förtroendesiffrorna för den handfallne statsministern är på rekordlåga Juholtnivåer är inte att förvånas över i det läget.

När det är viktigare med politiskt korrekt poserande än med problemlösning kan det knappast bli annat. Eller när landet styrs av oheliga allianser byggda på skiftande akronymer – DÖ och JÖK – med ett institutionellt mobbande av upp mot en fjärdedel av de folkvalda och deras ofta proteströstande väljare som enda syfte.

Och när alla röster som inte samstämmigt sjunger med i kören stämplas som svartmålare.

Det är vare sig demokratiskt eller konstruktivt och leder rakt in i en paralyserande återvändsgränd.

Så vad göra för att få moder Svea på rätt köl igen, upp ur mörkret och fram mot ljuset?

Jo, go west.

När nu danskarna sedan länge har slutat att blicka österut för inspiration är det hög tid för svenskarna – eller i första hand landets politiker – att göra det omvända; kolla vad som händer på andra sidan Broen.

Inte för att det lilla grannlandet i syd är problemfritt, alls inte, inte med den nya socialdemokratiska regering som, i brist på fungerande borgerlig opposition, lär bli sittande i långa tider. Med en statsminister vars stora idol, något udda, är Anker Jørgensen, mest känd för att på 70-talet ha havererat dansk ekonomi.

Av dagens Danmark kan Sverige inte desto mindre dra lärdomar en masse. Liksom av gårdagens misstag.

Lärdom nummer ett lyder: prata med alla. Om allt.

Vid danska middagsbord är det inte likt de svenska ett ängsligt lyssnande för att stämma av vilka åsikter som råder. Danskar pratar glatt och mycket och argumenterar gärna och livligt, utan några som helst tabun som sätter gränser för samtalets innehåll eller deltagare.

Att säga att det är uppfriskande vore ett understatement.

I politiken är det likadant; inga valda företrädare åt någotdera hållet isoleras på det vis som gjorts till en specialgren i svenska riksdagen. Snarare tvärtom: i folketinget samarbetas det pragmatiskt på tvärs av alla gränser i breda avtal, forlig.

Inte minst har socialdemokraterna mycket att lära av sina danska kollegers tidigare misstag. I åratal hade danska S nämligen en närmast svensk inställning till ett av partierna i folketinget. Förre socialdemokratiske statsministerns förnäma uttalande till Dansk Folkeparti att ”stuerene, det bliver I aldrig” – rumsrena blir ni aldrig – är vid detta laget ett utslitet citat som visar en politiker i stigande otakt med sina väljare.

Resultatet blev därefter; en strid väljarström begav sig från hans eget parti över till just precis Dansk Folkeparti.

Det ledde till att Danmark istället fick en rad borgerliga regeringar, med Dansk Folkeparti som stödparti i folketinget. Det var, som statsministern Anders Fogh Rasmussen brukade säga, ”godt for Danmark”, även om han understundom var väl benägen att komma Pia Kjærsgaard till mötes. Aningens mindre av den varan hade gett Danmark lägre skatter.

Den nuvarande statsministern förde sitt socialdemokratiska parti till makten i somras genom att i stora drag kopiera Dansk Folkepartis invandringspolitik; som tidigare justitieminister i Helle Thorning-Schmidts regering hade Mette Frederiksen fått insyn och insikter i den kriminella världen som förskräckte.

Varvid vi är framme vid danska lärdomen nummer två: se verkligheten i vitögat. Och agera därefter.

Det har hennes regering också gjort. Förutom en del mer symboliska lempelser på invandringspolitiken för att lugna de illröda stödpartierna har den nuvarande S-regeringen kört på i de föregående borgerliga regeringarnas upplöjda spår.

Mette Frederiksen är en dam med hårda nypor och hennes utlänningsminister, Mattias Tesfaye – själv med invandrarbakgrund – och justitieminister Nick Hækkerup är inte heller några mjukisar.

Således har det gängkriminella Loyal to Familia – LTF – nyligen förbjudits, dess ledare utvisats och mer än 100 medlemmar satts i finkan.

Gränskontroll har upprättats mot Sverige efter sprängningen av Skats kontor i Nordhavn.

Asylsökare hyses på därtill avsedda anläggningar och stora insatser görs för att skicka tillbaka dem som fått avslag. Nya aspiranter ses till att hållas långt ifrån gränsen.

Några Syrienkrigare har inte tagits hem till Danmark; tvärtom har flera av dem förlorat sina danska statsborgerskab.

Svårare än så behöver det inte vara.

På sina håll i Sverige, och i S, verkar polletten nu ha trillat ner att Danmark faktiskt inte är det avskräckande exempel det tidigare envist framställts som. Utan snarare ett föredöme.

Så lär av den danska debatten, hör hur ljuvligt argumenten viner i snålblåsten, visa respekt för era meningsmotståndare och för väljarna. Rygga inte för verkligheten.

Go west.

Ann-Sofie Dahl är docent i internationell politik och nonresident senior fellow vid Atlantic Council (US).

Mest lästa just nu

1) En historia om känslor av Joel Halldorf

2) Livet någon annanstans av Susanna Birgersson

3) Det finns alltid hopp av Mats Wiklund

4) Revolutionen passerar Stockholm av Emil Uddhammar

5) Jihad mot etablissemanget av Karin Henriksson

NR 2 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...