VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Flykten genom Berlin

Av Charlotta Seiler Brylla

Karin Westin Tikkanen skildrar hur svenska studenter hjälpte östtyskar att fly efter att Berlinmuren hade byggts.

I höstas var det återigen dags att fira en av nutidshistoriens viktigaste händelser: det har hunnit gå 30 år sedan Berlinmurens fall. I Tyskland högtidlighölls händelsen lite mer eftertryckligt än tidigare år. Det var som om den senaste tidens polarisering – med ökat stöd för det högernationalistiska partiet Alternative für Deutschland (AfD) i östra Tyskland – i alla fall en kort stund skulle slätas över med festligheter och ett kollektivt erinrande om den fredliga revolutionen i november 1989. Samtidigt var det ett passande tillfälle för medborgarrättsaktivister och andra aktörer att visa hur AfD missbrukar deras tidigare paroll Wir sind das Volk (”Det är vi som är folket”) för en helt annan politisk agenda.

Och nog finns det skäl att påminna om det storartade i att folket i DDR faktiskt fick nog och gick ut på gatorna, framförallt i Leipzig, där de demonstrerade för yttrandefrihet och möjligheten att resa. Sedan gick allt fort tills DDR-medborgarna den 9 november vägrade gå hem innan vakterna till sist hissade upp bommen vid gränsövergången Bornholmer Straße och lät massorna strömma över till Västberlin.

Under 28 år stod Berlinmuren – som på östsidan var förstärkt med taggtråd, minor och intensiv militär bevakning – som den yttersta symbolen för Europas delning och utgjorde en absurd normalitet för stadens invånare. Gator, hus och familjer separerades av muren när den byggdes natten till den 13 augusti 1961. De så kallade gränsgångarna som bodde i Östberlin, men arbetade eller studerade i Västberlin blev bokstavligen över en natt avskärmade från sin vardagliga verksamhet. Under de kommande åren gjordes åtskilliga flyktförsök, varav flera var framgångsrika, men det var också många människor som miste livet i sina försök att lämna Östtyskland.

Om detta handlar Karin Westin Tikkanens Flykten genom Berlin. Svenskarna i Stasis arkiv (Historiska media). Boken skildrar den flyktverksamhet som bedrevs under murens första år, med ett särskilt fokus på de svenska studenter som var inblandade. I centrum står den så kallade Girrmanngruppen, en studentsammanslutning i Västberlin som med olika metoder smugglade ut östtyskar genom järnridån.

Gruppen, som fick sitt namn efter en av de drivande krafterna, Detlef Girrmann, var uppfinningsrik och utvecklade olika strategier för att få ut sina östtyska kamrater på andra sidan. Från början handlade det främst om de ovan nämnda gränsgångarna, alltså de personer som studerat i Västberlin trots att de bodde på östsidan. Muren satte stopp för deras fortsatta studier. Men så småningom utvidgades verksamheten och även andra kunde få hjälp. Många gömdes i bagageutrymmena på bilar innan regimen började använda sig av röntgenkontroller vid gränsövergångarna. En ansenlig mängd östtyskar kunde också fly genom tunnlar som grävdes från västsidan och mynnade ut i olika stationer i öst. Dock var det flera tunnelbyggen som upptäcktes, varpå både flyktingar och flykthjälpare greps. Säkerhetspolisens agerande krävde även flera dödsoffer.

Girrmanngruppen hade dessutom kommit på ett raffinerat sätt att smuggla flyktingar med hjälp av andra personers pass. Den så kallade dubbelgångarmetoden gick ut på att östtyskar fick använda ett id-kort eller pass som tillhörde en hyfsat look-a-like-person från väst. Till en början använde Girrmann och hans vänner västberlinska id-kort, men snart förbjöds västberlinarna att korsa gränsen till öst; en tid kunde västtyska pass användas innan gränspolisen kom dem på spåren. Då blev lösningen att gå över till utländska pass.

Den tysk-tyska gränsen var officiellt inte en internationell gräns, varför passen inte stämplades vid in- och utresa. Därför kunde gränsvakterna inte kontrollera om en utländsk resenär hade rest in tidigare samma dag eller inte. Således var det möjligt att med ett falskt pass stiga på ett tåg till Skandinavien utan att saknade stämplar väckte misstanke. Metoden medförde givetvis andra svårigheter. Flyktingarna var tvungna att kunna åtminstone några fraser på språket i det land de påstod sig komma från. De utrustades också med kläder, mynt eller olika slags biljetter som skulle styrka nationaliteten.

Det är här de svenska studenterna kommer in i bilden. Den egentliga huvudpersonen i Westin Tikkanens bok är Leif Persson, en student från Lund som vid ett besök i Västberlin november 1961 värvas av Girrmanngruppen. Tillsammans med en kamrat blir Persson en viktig kugge i flyktingmaskineriet. Han samlar in svenska pass som ska hjälpa de östtyska flyktingarna, han fungerar som kurir åt Girrmanngruppen och agerar också medhjälpare vid ett par av tunnelaktionerna. Allt ser ut att avlöpa väl tills Persson i mars 1963 arresterades av den östtyska säkerhetstjänsten Stasi i Sassnitz.

Detlef Girrmann, Dieter Thieme och Bodo Köhler är tidigare bekanta – författaren Uwe Johnson är en av dem som har lyft fram Girrmanngruppen, som ska ha hjälpt cirka 1 200 personer att lämna DDR. De svenska aktörerna är däremot tidigare okända och det är välkommet att Westin Tikkanens berättar deras historia. Hon gör det dessutom mot en bakgrund, som introducerar läsaren till det delade Tysklands och Berlinmurens fascinerande förflutna. Visst är allt lite grovhugget och nog är Östberlin väl grått och ensidigt skildrat. Men det fungerar som fasad till Leif Perssons berättelse, som återges desto mer differentierat och rafflande.

Perssons och hans vänner vistelser i Berlin beskrivs i detalj. Allt ifrån deras känslomässiga tillstånd till klädesplagg är noggrant återgivna och skapar en stark känsla av närvaro. Det är svårt att lägga ifrån sig boken, som rymmer både drama och politik. Varför greps egentligen Persson? Och varför var gruppen så otursförföljd, även om man lyckades få ut många? Westin Tikkanen har hittat svaren på dessa frågor i Stasiarkivet och tack vare de dokumenten kan hon också visa hur Stasis skådeprocess gjorde Persson till en spelpjäs i den östtyska propagandan, som var ytterst fientlig åren efter murbygget.

Författaren har också kunnat komplettera arkivstudier och intervjuer med dåtida nyhetsrapportering, eftersom gripandet av Leif Persson och de utsmugglade passen även fångar de svenska mediernas intresse. Den senare historieprofessorn Sverker Oredsson dyker upp som diplomatisk ordförande för Lunds studentkår i processen att få Persson fri samtidigt som DDR inte får kritiseras offentligt på grund av den neutrala svenska hållningen. Här hade Westin Tikkanen kunnat fördjupa sitt resonemang genom att luta sig mot Birgitta Almgrens tidigare böcker om DDR och Stasi från 2009 och 2011 och Christoph Andersons Operation Norrsken. Om Stasi och Sverige under kalla kriget (2013). De hade gett en värdefull kontext till Leif Perssons historia, som nu ter sig en smula isolerad.

Konflikten mellan diplomati och moral samt frågan hur studenternas agerande ska värderas är intressanta aspekter i Westin Tikkanens bok. Idag associerar vi flyktingsmugglare med en ljusskygg, skrupelfri verksamhet som slår mynt av människors utsatta situation. I kalla krigets Europa där kampen mellan ideologierna drevs till sin spets stämplades Girrmanngruppen som en imperialistisk terrororganisation av DDR-regimen, medan de delvis hade hjältestatus i väst. Juridiskt sett bröt studenterna naturligtvis mot lagen, men i moraliskt hänseende fick de stöd av många. Det är en klassisk kallakrigsberättelse som Westin Tikkanen tecknar i sin bok. Men mycket känns förvånansvärt aktuellt.

Mest lästa just nu

1) Sanningen svider av Jörgen Huitfeldt

2) Men man vänjer sig av Wilhelm Agrell

3) En svensk intifada av Annika Borg

4) Livets mångfald och mysterium av PJ Anders Linder

5) Återvänd till det gamla av Adam Cwejman

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) En svensk intifada av Annika Borg

2) Vinklad verklighet av Mats Bergstrand

3) Vinden ur seglen för flaggskeppet av Stephen Castle

4) Ett högt pris att betala av Erik W Larsson

5) Allt förklarade allting av Johan Frostegård

NR 2 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...