VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Frizon

I öppna hyllors landskap

Av Johan Sundeen

Av rädsla för coronaviruset stänger universitetsbiblioteken sina boksamlingar. Inskränkningen av fritt tillgängliga böcker är en förlust för forskning och läslust.

Den som en vanlig förmiddags- eller eftermiddagstid besökte högskolebiblioteket i Borås under vårterminen 2020 möttes av två massiva, stängda träportar. Lärosätet hade inskränkt öppethållandet för sin boksamling till ett par timmar om dagen. Det gällde att infinna sig kring lunchtid. Skälet bakom de stängda dörrarnas politik stavas – förstås – corona, eller rättare sagt rädsla för coronaviruset. För att minska risken för smittspridning lades återlämnade böcker i karantän i fem dagar, och biblioteksbesökarna fick hämta ut beställd litteratur på en för ändamålet särskilt anvisad plats. De öppna hyllornas landskap var för studenter och forskare tills vidare tillslutna rum, likt en brottsplats inhägnade bakom kraftiga band. Högskolan i Borås är inte unik, flera universitet har tillämpat snarlika principer.

Dessa drastiska, av omsorg om personal och besökare betingade, åtgärder innebär ur ett bibliotekshistoriskt perspektiv en temporär återgång till en ordning som började överges i Sverige på 1910-talet. Biblioteksforskaren Jenny Lindberg har beskrivit innebörden av den dåtida reformen: ”Successivt öppnades avdelning för avdelning upp för besökare på svenska folkbibliotek. Det blev möjligt både att själv hämta och hantera de böcker man ville låna och att låta sig överraskas och inspireras av hyllornas utbud. Detta till skillnad från äldre tiders ordning, där bibliotekarien hade exklusiv tillgång till samlingarna.” Biblioteken skulle inte längre vara kulturlivets svar på speceributiker, där litteratur hämtades över disk. Först i Sverige med att anamma ordningen med öppna hyllor var Gustav Vasas församlingsbibliotek. Coronakrisens effekter på biblioteksverksamheten ger oss anledning att reflektera över värdet av de fritt tillgängliga hyllorna – för upplevelsen av biblioteksbesöket i sig, för läslusten men också för forskningens del.

Som så många andra ting i Sekelskiftes-Sveriges biblioteksideologiska samtal förknippas införandet av systemet med öppna hyllor med Valfrid Palmgren (1877–1967), efter giftermåls ingående Munch-Petersen. Denna i romanska språk vid Uppsala universitet disputerade, högerintellektuella dam var pionjär för sitt kön i mycket av det hon företog sig. Hon var till exempel den första kvinnan att inväljas i Stockholms stadsfullmäktige för Allmänna valmansförbundet, och likaledes den första biblioteksamanuensen av kvinnokön att anställas på Kungliga biblioteket. På regeringens uppdrag framlade hon 1911 utredningen Förslag angående de åtgärder, som från statens sida böra vidtagas för främjandet af det allmänna biblioteksväsendet i Sverige. Här sökte hon för svenska behov och förhållanden omsätta det anglosaxiska Public Library-ideal som hon likt en religiöst troende person hade tagit till sitt hjärta.

När Valfrid Palmgren gav sig ut på sin både i samtiden och av eftervärlden frekvent uppmärksammade Amerikaresa 1907 gjorde hon det med en sträng förmaning i bagaget. Överbibliotekarien Erik Wilhelm Dahlgren vid Kungliga biblioteket hade givit henne en förhållningsregel: ”Låt nu se att fröken Palmgren håller huvudet kallt och inte låter sig förvilla av de amerikanska biblioteksidéerna.” Dahlgren, som var en man av det vetenskapliga bibliotekets stam, hade emellertid inte mycket för sina varningsord till nationalinstitutionens kvinnliga medarbetare. Anspelande på Julius Caesars ord efter segern vid Zela skrev Palmgren om sitt möte med USA:s Public Library-väsende: ”Jag kom, jag såg, jag blev besegrad.” Det kan ses som uttryck för den unga svenskans integritet och självständighet i förhållande till sin myndige arbetsgivare, att hon med särskild entusiasm kom att ta till sig två med de amerikanska allmänna biblioteken förknippade fenomen som Dahlgren särskilt ogillade: barnavdelningarna och systemet med öppna hyllor.

Amerikas förenta stater var för Valfrid Palmgren drömmarnas värld. Här fanns ett biblioteksväsende som innefattade allt det hon saknade i Fattig-Sveriges brokiga, amatörmässiga och undermåliga folkliga bibliotek. Boksamlingarna i de nio delstater hon besökte representerade också en annan värld än de ämbetsverkslika institutioner som Europas nationalbibliotek utgjorde. ”De fria offentliga biblioteken” i USA påminde i anda och inredning inte sällan om välskötta hem. De befolkades av fackutbildad och allmänbildad personal – många av dem kvinnor, vilka betraktade relationen till användarna som lika viktig som böckerna som de sorterade. De inrymdes inte sällan i estetiskt tilltalande, klassiskt utformade och tempellika byggnader för vilka delstaterna hade gjort rum i storstädernas mest attraktiva offentliga miljöer. De amerikanska biblioteken hade uppsökande verksamhet och kännetecknades av en effektivitet som fick en europeisk besökare att skämmas över till exempel framtagningstiderna på hemmaplan.

Framförallt tilltalades Palmgren av att de amerikanska allmänna biblioteken riktade sig till alla samhällsmedborgare, oavsett klass- eller generationstillhörighet. Hon ogillade skarpt det med henne av eftervärlden förknippade uttrycket folkbibliotek. Begreppet förde tanken till proletariat, folkkök och folksöndag. Hon använde sig ofta av den föraktfulla metaforen litterära bespisningsanstalter och retade med sitt rättframma sätt, och vassa retoriska vändningar i tal och skrift, upp representanter för Folkbildnings-Sverige.

Ett särskilt kapitel i Palmgrens biblioteksmission rörde strävan att göra samlingarna tillgängliga för användarna. I Biblioteket – en ljushärd, utgiven 1909 i Föreningen Heimdals folkskriftserie, delger Valfrid Palmgren läsarna känslan av att vandra runt i ett bibliotekslandskap med öppna hyllor: ”På den, som är van vid från allmänheten avstängda boksamlingar eller låsta bokskåp, gör det ett egendomligt och djupt intryck, då man ser den amerikanska allmänheten fritt och otvunget som hemma hos sig röra sig bland de offentliga bibliotekens bokhyllor och skatter.”

Systemet med öppna hyllor är för Palmgren en nyckel till den trevnad som utmärker de amerikanska allmänna biblioteken. Till skillnad från de om sterila institutioner påminnande europeiska biblioteken antog de amerikanska boksamlingarna med sina öppna hyllor skepnad av ombonade hem. Ur ett sekelskiftsperspektiv är det ett signifikant ordval Palmgren använder sig av för att beskriva atmosfären i de amerikanska biblioteken. Begreppet hem intog som bland andra historikern Nils Edling har visat en rangplats i det tidiga 1900-talets offentliga samtal. I det partipolitiska sammanhang till vilket Palmgren hörde, Allmänna valmansförbundet, var de små plattformarna – hemmet, familjen, församlingen – viktiga ideologiska komponenter. Likaledes var begreppet hem centralt för de akademiskt präglade unghögerkretsar som Palmgren, genom medverkan i Adrian Molins tidskrift Det Nya Sverige, stod i viss förbindelse med.

De öppna hyllornas betydelse i Palmgrens biblioteksideologiska agitation begränsade sig emellertid inte till att skapa hemkänsla i dessa för hennes samhällssyn så centrala offentliga miljöer. Ordningen handlade i lika hög grad om synen på användaren. Genom att låta mötet mellan låntagaren och böckerna ske utan mellanhänder, och under fritt eget sökande, myndigförklarades användaren. Samtidigt fick vederbörande på egen hand praktisera kunskapsinhämtandets konst.

Öppna hyllor var i Palmgrens ögon av betydelse för alla besökare. Hon exemplifierar genom att diskutera nyttan av systemet för två ytterligheter av användares del: den läsovana publiken och den lärda dito. Om de förra säger hon: ”Hundratals och tusentals människor bliva därigenom trägna biblioteksbesökare; människor, som eljes, om de överhuvudtaget läsa alls, läsa gottköpslitteratur, få nu se, att det existerar tusende och sinom tusende intressanta böcker av bättre slag, av vilka de får större behållning.” Den puritanskt lagda Palmgren bekämpade i likhet med många andra smakdomare inom kultureliten och folkbildningsväsendet de massdistribuerade böcker som av kritikerna omväxlande benämndes smuts-, kolportage- och gottköpslitteratur. Hon var med och jagade den amerikanska deckarhjälten Nick Carter på flykten. Om Stockholm fick ett allmänt, offentligfinansierat, bibliotek värdigt en huvudstad skulle ungdomen komma på bättre tankar än att tillbringa kvällarna i tarvliga deckarromaners sällskap! Mindre naiv var uppfattningen att de öppna hyllorna var av betydelse för att öka antalet hemlån. Om en sådan effekt kunde biblioteksideologen Fredrik Hjelmqvist rapportera vid Sveriges Allmänna Biblioteksförenings årsmöte 1916.

Om de vetenskapligt skolade biblioteksanvändarnas glädje av öppna hyllor säger Valfrid Palmgren någonting för humanvetenskapernas del beaktansvärt. Hon talar om den metod för insamling av källmaterial som utövas när ögonen får löpa fritt längs hyllmeter efter hyllmeter av bokryggar: ”Utom den betydelse, de öppna hyllorna har för den s.k. stora allmänheten, äro de naturligtvis av minst lika stor vikt för studenter och forskare. Värdet av detta system för den, som bedriver forskningsarbete inom ett visst område, är så pass påtagligt, att därom knappast kan finnas mer än en mening.”

Sällananvändarens och den lärda besökarens respektive nytta av de öppna hyllorna är i ett avseende densamma: Det handlar om att hitta fram till det oväntade, att finna helt andra verk än de som brukaren hade i åtanke då han/hon styrde stegen mot biblioteket. Jag har i min egen forskning många gånger upplevt avgörande ögonblick i de öppna bokhyllornas landskap. På en tidig punkt i mitt arbete med den kristna vänstern och arvet från 1968 bytte jag, för att nämna ett exempel, för en halvtimme miljö: Jag lämnade Kungliga bibliotekets läsesal till förmån för källarplanet på Rönnells antikvariat på Birger Jarlsgatan. Bland de otaliga banden i hyllor med kyrkohistorisk och teologisk litteratur fann jag en för mig då okänd, men för det kommande arbetet avgörande, studie: Risto Lehtonens Story of a Storm. The Ecumenical Student Movement in the Turmoilof Revolution 1968 to 1973.

Databaser i all ära, men hantverket att gå igenom tryckta referensförteckningar och att botanisera bland öppna hyllors bokryggar är alltjämt av central betydelse för historieskrivningen. De öppna hyllornas öde i vår samtid handlar inte bara om coronastängda bibliotek. När vi, efter pandemin, återgår till vardagen kvarstår problemet med utarmningen av boklådorna och antikvariaten; vilken vi i våras påmindes om genom uppgifterna om att den danska bokhandelskedjan Arnold Busck hade försatts i konkurs. Att mycket av litteraturförsäljningen har flyttat över till nätet har negativt påverkat inte bara antalet boklådor i våra stadskärnor utan i hög grad också sortimentet i desamma. Utsikterna att göra ett avgörande litteraturfynd i öppna hyllors miljö har därmed blivit väsentligen sämre. Det är inte lika illa som att mötas av två stängda trädörrar, men likväl en förlust av kvalitet i livet och i forskningen.

Mest lästa just nu

1) Svårt att skildra svältdöden av Erik W Larsson

2) Till kunskapens försvar av Inger Enkvist

3) En samvetsfråga av Susanne Wigorts Yngvesson

4) Kortformernas kamp av Tommy Olofsson

5) Bygget skakar av Patrik Oksanen

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Med skuld i ryggsäcken av Mikael Timm

2) Till kunskapens försvar av Inger Enkvist

3) Bygget skakar av Patrik Oksanen

4) En förförisk fristad av Erik Thyselius

5) En samvetsfråga av Susanne Wigorts Yngvesson

NR 6 2020

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...