Nummer
I det här numret
Polarisering pågår
Innehåll
Vår inre människa
På trettondagen i år var det tjugonio år sedan jag avgav prästlöften i Storkyrkan i Stockholm. Det är länge sedan och sannerligen en annan tid. Kalla kriget hade börjat tina och smälta bort. Under sensommaren året dessförinnan, 1990, anföll Saddam Hussein Kuwait.
Hon gör det jag inte orkar
Jag har skrivit många texter om det svenska kungahusets tillkortakommanden, jag har klagat på apanaget, förfasat mig över skandalerna, och högtidligt slagit fast att monarkin är själva motsatsen till de ideal vårt samhälle vilar på: demokrati, jämlikhet, meritokrati.
Alla dessa ord
Lars Melin – docent i svenska – konstaterade i en uppmärksammad artikel i DN i januari att ”det konstigaste är att många tror att de förändrar världen med ord. Medan alla vanliga människor anser att ord är små flexibla enheter som aktualiserar delar av världen, anser så kallade social-konstruktivister tvärtom att det är orden som skapar verkligheten.”
Vi är alla öbor
Det är något med svenskars förståelse om sin geografi som inte riktigt går in. På min amerikanska high school hade vi en eminent engelsklärare.
Klockan tickar för oss
1976 anmälde mina föräldrar mig till ett utbytesprogram, vilket ledde till att jag tillbringade en sommarmånad hos en jämnårig kille i Tennessee och hans familj. Han hette Tom. Året därpå var det hans tur att bo en månad med min familj i Saltsjö-Boo.