1968 var Pragvårens år. Tjeckoslovakien hade varit kommunistiskt i tjugo år. Nu skulle det äntligen bli socialism med mänskligt ansikte. I Centraleuropa skulle det bli verklighet som ryssarna hade misslyckats med. Ett humant kommunistiskt samhälle skulle stiga fram som en fågel Fenix ur askan efter stalinismen.

Men reptilen gjorde en dödsryckning och sopade med svansen – den hette Leonid Brezjnev – bort de tjeckoslovakiska reformkommunisterna den 21 augusti. Dödskampen varade i tjugoett år, men 1989 talade man inte längre om någon socialism med mänskligt ansikte. Demokratin stod på dagordningen.

Centraleuropa var inte bara Tjeckoslovakien. Ungerns och Polens historia var nära länkad till Tjeckoslovakiens. Våren i Prag hade förebud i Polen och Ungern 1956. Pragvåren fick sin fortsättning i dessa två länder 1989: det var Polen och Ungern som gav dödsstöten åt sovjetväldet sommaren 1989. Den här gången tog dödskampen för resten av väldet, själva Sovjetunionen, bara två år.

I det här programmet samtalar människor med personliga erfarenheter från Centraleuropa under kommunismen om historien. Pragvåren 1968 är utgångspunkten. 1968 var ett dramatiskt år även i Polen. Där krossades de demokratiska krafterna av den inhemska regimen. I Ungern försökte makthavarna förverkliga en del av idéerna från våren i Prag. Men i Polen och Ungern minns man ändå främst det som hände 1956 och 1989, förebuden om Prag 1968 och slutet på historien om kommunismen i Centraleuropa

Medverkande i del 2:

Jakub Szwincicki, redaktör, Utrikespolitiska Institutet

Ildiko Asztalos-Morell, forskare, Uppsala Universitet

Tomas Sniegon, forskare, Lunds Universitet