Inte för att de är småträliga, det har de alltid varit, utan för att det har inträffat en systemkollaps. Hela företeelsen har brutit samman under sin egen tyngd, och jag menar att det har demografiska orsaker.

Det funkade ändå rätt länge. I en tafatt imitation av studentlivet i Uppsala satt man där och förhörde sin fåordiga bordsdam om arbetsförhållandena på Skogsstyrelsen, med korta pauser för Samborombón eller hågkomster från brudgummens konfaläger. Efter tre fyra timmar var man fri, med ett uppdämt behov av att ha lite kul.

Men någonting har hänt.

Under vintern har jag överlevt en bröllopssittning och ett 40-årskalas som båda startade under sen eftermiddag och där taffeln inte bröts förrän efter midnatt. Talarlistorna var oändliga, alla Ribbingska id...