Varje tidsålder behöver sina hjältar, oavsett om man låtsas om det eller inte. På senare tid har detta behov ofta kommit till uttryck i uppspårandet av föregångare som gått emot sin samtid och utvidgat manövreringsutrymmet för marginaliserade grupper. Anne Dacier (1654–1720), som bröt med sin samtids förväntningar på kvinnan och blev en av sin tids mest lärda filologer, tycks klippt och skuren för en sådan roll. Samtidigt kom hon att försvara den klassiska traditionen mot en samtid som hon menade ville behaga en kvinnodominerad publik. På så vis tycks hon utmana såväl dåtidens som nutidens normer.

Fadern, Tanneguy Le Fèvre, hade en post som lärare i Saumur, vid den tiden ett protestantiskt lärdomssäte i Frankrike. Han brann mer än vanligt för studiet av latinsk och grekisk litteratur, ...