Den är Israels mest sedda serie någonsin, inte bara bland judar utan också bland israeliska araber. Fauda är dessutom en i raden av israeliska tv-produktioner som hyllats av kritiker och blivit succéer utomlands. Men medan serierna Homeland och In treatment nått storpublik i amerikansk bearbetning, visas Fauda i original på Netflix.

Original betyder i det här fallet inte att språket främst är hebreiska. Fauda skildrar ett förband med israeliska elitsoldater som utför operationer på Västbanken under arabisk identitet, och större delen av dialogen är på arabiska.

Lior Raz är en av seriens två upphovsmän, och han spelar också huvudrollen Doron Kavillio, en soldat som lagt av men som kommer tillbaka till sin gamla enhet för ett sista uppdrag. Det inleder en våldsspiral som drabbar både israeler och palestinier, och som skildras lika ingående från båda sidor.

Precis som sin rollfigur är Lior Raz själv före detta soldat från en israelisk specialstyrka – vilken säger han inte – och serien bygger åtminstone delvis på hans egna erfarenheter.

LR: Det är väldigt svårt. Du pratar arabiska, du beter dig, pratar, dansar och äter som en arab. Det är inte så annorlunda, men det är trots allt annorlunda jämfört med att vara israelisk jude.

Men du har en walkie talkie i örat. Du har folk som pratar med dig, som säger vad du ska göra. Soldater. Du måste vara en väldigt bra skådis, och helt iskall.

PN: Pratar de arabiska eller hebreiska med dig i örat?

LR: I serien pratar de mest på arabiska.

Man svarar förstås alltid på arabiska, man kan inte prata hebreiska när man är på den typen av uppdrag.

PN: Du pratar jättebra engelska, men du har ändå en påtaglig hebreisk accent. Det sägs om soldater som arbetar under täckmantel i palestinska områden att en drivkraft för att lära sig perfekt arabiska är skräcken för att fel uttal kan utsätta en själv eller ens kamrater för livsfara.

LR: Jag tror faktiskt inte det stämmer. Om man inte pratar flytande arabiska kommer man helt enkelt inte ut på fältet.

I Israel hör vi arabiska hela tiden till vardags, återigen, eftersom vi lever bland araber. Och här finns den stora paradoxen med att vara undercover. Man strider mot araber. Men man måste också älska deras språk och deras kultur. Man måste vara arab, och man måste älska det.

PN: Det är väldigt hög status i Israel att ha tjänstgjort i ett av elitförbanden. Men när du gjorde Fauda var det för att du vill uppmärksamma det pris man betalar som elitsoldat.

LR: Precis. Att vara soldat, krigare, har ett mentalt pris. Oavsett om du har varit placerad i Afghanistaneller upplevt terrorattacken i Bryssel. När du krigar för det med sig en kostnad – och inte bara för dig själv, utan för din familj och dina vänner.

Jag kan säga för egen del – när man gör den här typen av saker blir man väldigt spänd. Det är som posttraumatiskt stressyndrom.

Han ger ett exempel:

LR: När jag gick ut med min familj förr kunde jag inte sitta med ryggen mot en dörr. Jag var oerhört spänd. Jag trodde att det var normalt, tills jag skrev serien och insåg att det inte är det. Fauda var verkligen en läkeprocess för mig. Och det gäller inte bara mig, utan det här är ju en allmän erfarenhet för oss som varit i en krigszon.

Jag gillar fortfarande inte konfrontation. Jag har en känsla av att konfrontation kan sluta med … hur ska jag säga … att det kan bli svårt.

PN: Det kan bli potentiellt våldsamt?

LR: Inte bara fysiskt, utan mentalt. Min fru är väldigt glad över det, att jag aldrig går in i konfrontation (skratt). Jag går ut och tar en drink istället.

Och det här gäller inte bara den israeliska sidan utan också den arabiska. Du är i krig. Du blir jagad. Eller du tror att du blir jagad. Det spelar ingen roll om man är arab eller israel, det är samma typ av stress.

PN: Serien är den mest sedda någonsin både bland judar och araber i Israel. Vad får du för reaktioner från arabiska tittare?

LR: Igår kväll, till exempel, gick jag och handlade. Killen i affären var arab och det slutade med att vi satt och pratade till tolv på natten. Då frågade jag honom vad det är med serien som han gillar, eftersom han kramade mig och kysste mig och sa att han älskade den. Han svarade två saker: För det första, ”Ni gjorde det verkligt. Ni tecknade inte era motståndare som platta bad guys.” Palestiniern som jagas i serien älskar sin familj och sina barn.

Och för det andra pratar vi språket och vi hedrar språket. Jag älskar arabiska. Sedan hedrar vi deras narrativ. Det är inte så att israelerna alltid har rätt och araberna alltid har fel. Båda sidor gör bra och dåliga saker.

Just detta har väckt reaktioner, både från judiska och arabiska tittare, berättar han:

LR: Jag fick just ett mejl från en arabisk kvinna som sa att hon för första gången förstod israeler. Hon var uppfostrad att tycka att alla israeler är nazister.

Och omvänt. Jag var och föreläste i Jerusalem och träffade en judisk kvinna som var väldigt höger. Hon sa att Fauda fått henne att för första gången känna empati för palestinierna.

PN: Är det många tittare som hör av sig?

LR: Ja, otroligt många, från hela världen. Och de kan vara höger eller vänster, alla kan koppla det till sin egen berättelse.

Och det är lite av skälet till att vi gjorde serien. När vi skrev manus sa jag till mina medförfattare: Vi måste ha en berättelse som är fullständig. Alla roller måste vara fylliga, mänskliga. Jag vill kunna spela och tycka om var och en av dem.

PN: Din rollfigur, Doron, är som mest övertygande i sin roll som arab när han utgår från sina egna erfarenheter. Det är ett genomgående tema i serien. Är du en method actor som skådis, utgår du från egna erfarenheter i gestaltningen av en roll?

LR: Som skådis tror jag att du måste det. För mig var det så särskilt när jag arbetade med temat kring terrorattacken i serien. Jag tog några erfarenheter från mitt liv – så ja, det finns method acting där.

PN:Jag vet att du har skrivit in en tragisk händelse från ditt eget liv i serien – när du var i armén mördades din flickvän av en terrorist. I Fauda låter du en kvinna mördas i en terrorattack. Hennes mördare är också en, som du säger, ”genuin karaktär”. Var det svårt för dig att göra honom mänsklig?

LR: Jag tror att hela grejen var väldigt svår för mig att hantera. Min flickvän blev knivhuggen i Jerusalem av en terrorist när jag var i armén. Jag talade inte om det på väldigt länge. Det blev väldigt privat för mig.

När min medförfattare, Avi Issacharoff, och jag jobbade med manus började vi prata om henne, eftersom Avi också kände henne. Och då sa vi att vi skulle skriva in henne i serien.

PN: Hur var det rent praktiskt att arbeta med det temat?

LR: Att ha en audition för skådespelerskor som ska spela ditt ex … inte ditt ex ens, utan din mördade flickvän … det är en svår sak att göra. Men det blev en sorts läkeprocess för mig.

Jag pratade med skådisen som spelade pojkvännen, det vill säga som gestaltade min upplevelse. Och jag sa till honom: ”Det här är min historia. Du måste förstå det.” Så pratade vi om det, och han gjorde ett fantastiskt jobb.

PN: ”Absolut ingen förutsåg […] att det land som just nu gör de bästa tv-serierna i världen skulle bli Israel.” Så skrev Jan Gradvall om bland annat Fauda i Dagens Industri för en tid sedan. Varför är Israel så bra på produktion av tv-serier?

Lior Raz uppmanar mig att läsa boken Start-up Nation. The Story of Israel’s Economic Miracle av Dan Senor och Saul Singer från 2009. Den handlar om Israels unika framgångar med uppstartsföretag (och har uppmärksammats i en serie på Axess TV).

LR: Dels tror jag att det finns många kreativa människor i Israel. Inte bara inom film och tv, utan också inom teknologi, reklam, allt möjligt.

Sedan begriper vi israeler inte ordet ”nej”. Om någon säger ”nej” till mig så förstår jag det bara som att det finns ett ”ja” där någonstans.

Han beskriver hur han och Avi Issacharoff gick till ett antal produktionsbolag innan någon till slut nappade. Svaret var hela tiden att folk inte vill kolla på en tv-serie om politik och konflikten mellan israeler och palestinier.

LR: När de sa nej tänkte jag att det finns ett ja där någonstans. Så vi gick runt och presenterade idén för flera andra produktionsbolag. Det blev rätt många.

Sen tror jag att det här fenomenet med Israels framgångar inom tv beror på att allt är tillfälligt för israeler. Man måste göra allt just nu. Man måste skapa, det finns massor av teman att uppmärksamma och mängder av begåvade människor.

Enligt Gideon Raff, som arbetat med Homeland både i den israeliska och amerikanska versionen, kostade det första avsnittet av amerikanska Homeland lika mycket som de två första säsongerna av den israeliska förlagan.

LR: Hela vår serie kostade en femtedel av vad produktionen hade kostat i USA. Man måste vara väldigt kreativ för att leva med de begränsningar som finns i Israel.

PN: Hur känns det att folk sitter i ett land som Sverige och sätter sig in i specifika aspekter av Israel-Palestinakonflikten? Är inte det märkligt?

LR: Det är det. I början tänkte vi att ingen skulle se serien. Jag var övertygad om att det bara var min mamma och pappa som skulle titta.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Vi blir överraskade av responsen varje dag. Vi är chockade hela tiden. Hundratals människor skriver till mig dagligen från hela världen om hur de berörs av serien, från Argentina, Spanien, Norge.

PN: Hur tror du att det kommer sig?

LR: Jag tror att har man en bra story så har man en bra story. När jag ser Narcos spelar det ingen roll att jag inte är från Colombia. Jag älskar den ändå. Det handlar om att ha en bra, autentisk historia att berätta.

Jag hoppas att detta kan öppna ett fönster för dem som inte känner till den israelisk-palestinska konflikten, som bara vet vad de vet från tv-nyheterna.

PN: Vad skulle du vilja att de förstod?

LR: Jag ser folk komma till Israel som turister, och som är chockade eftersom de fått intrycket att det är en krigszon med kameler och öken och att det är allt. Som i Afghanistan. Israel är en fantastisk plats.

Vi lever med araber. Jag har så många arabiska kompisar. Det är väldigt komplicerat, och jag skulle älska om folk i Sverige fick se hur komplicerat det är. Det är inte svartvitt, som på nyheterna.

PN: Var står du politiskt?

LR: Det är väldigt komplicerat i Israel eftersom allt förändras hela tiden i Mellanöstern. Jag vill ha fred här och nu, men problemet är att man inte alltid vet vem man har att göra med på andra sidan.

Jag kan säga att jag står klart till vänster. Men jag är också väldigt sionistisk.

PN: Ser du framför dig att dina barn kommer att kunna växa upp i Israel?

LR: Om de vill. Det är många nya möjligheter som har öppnats för oss på grund av serien, så jag vet inte vad som händer framöver. Vi kanske får tillfälle att bo utomlands också.

PN: Men när det gäller säkerheten i regionen, ser du en framtid för Israel?

LR: Det är en instabil tid över hela världen, så vi är inte så unika längre i Israel även om vi var det förr. Det är osäkert i Sverige också. Likadant i Tyskland, Belgien och Frankrike. Världen har blivit en osäker plats, så det spelar inte så stor roll om man är i Israel eller Europa.

PN: När kommer nästa säsong av Fauda?

LR: Vi filmar de närmaste månaderna och räknar med att den kommer ut i slutet av året.