I anslutning till Sverigedemokraternas små förtretligheter nyligen fick vi mer än vår beskärda del av den varan. Det är möjligt att journalisters professionella hederskodex, hur skrattretande ett sådant begrepp än verkar, gjorde publiceringen ofrånkomlig, men det måste finnas ett mindre triumferande sätt att rapportera saken på.

Att förvänta sig artighet och medkänsla från pressens representanter är orealistiskt, men de är trots allt våra ögon och öron i samhället. Borde vi då inte kunna kräva ett visst mått av opartisk konstruktivitet, snarare än ensidig destruktivitet? Varför inte föreslå lämpliga lösningar på de problem Sverigedemokraterna har, snarare än att bara gotta sig åt problemens existens?

För mig framstår det som uppenbart att partiets h...