År 2016 kom ett förslag från flygplanstillverkaren Airbus. Med kabiner som bestod av utbytbara segment kunde ett plan byggas om vid varje landning. Ett plan som fraktar charterturister från Grekland på förmiddagen kan efter lunch vara ett lyxflyg med sängar och bar en route till Cannes. På eftermiddagen rivs glamouren ut och planet fylls med godslådor.

Ännu har idén inte lyft. Men vad ingenjörerna på Airbus inte visste var att idén om utbytbara element i en förproducerad stomme skulle landa på europeiska nyhetsredaktioner.

År 2021 hölls en samarbetstävling vid London School of Economics. Lärosätets tankesmedja för journalistik, Polis, förde samman deltagare från medieorganisationer över hela världen. Uppdraget var att gruppvis förbättra en arbetsmetod eller lösa andra konkreta problem för journalistiken.

”AI ritar om journalistikens grunder. Oavsett om en text har rätt eller fel går det att fråga hur skribenten resonerade. AI kan inte ge sådana svar.”

En av grupperna bestod av medie­bolaget Clwstwr från Wales, tyska public service-bolaget Deutsche Welle, italiens­ka finanstidningen Il Sole 24 Ore och den libanesiska mediestiftelsen Maharat. De skapade ett nytt sätt att producera nyheter, utifrån konceptet modulär journalistik.

De visar hur artiklar egentligen består av många fragment som kan återanvändas i andra texter, bytas ut mot andra fragment som svarar på samma frågor på olika sätt eller ställa helt nya frågor. Med hjälp av artificiell intelligens (AI) kan samma grundmaterial vända sig till olika läsare. I ett exempel kan läsare växla mellan fem versioner av en artikel om brittiska parlamentarikers ibland dubiösa sidoåtaganden.

En version visar kortfattat vad som har hänt; en visar siffror, data och kontext; en beskriver hur en valkrets eller samhällsgrupp kan påverkas av en politikers agerande; en visar förslag för att åtgärda problemen; och den sista versionen samlar modulerna i en strukturerad helhet.

Det här är bra. Högre produktivitet kan ge bättre journalistik. Och det behövs. För vem tar egentligen del av det som produceras?

Den frågan försökte tre norska tidningar för två år sedan besvara ihop med bolaget Factiverse, som använder AI för att sammanställa journalistiskt granskade fakta. Kvartetten fick hjälp av tungviktare som BBC, Deutsche Welle och Sveriges Radio för sitt småskaliga experiment att nyttja AI för att nå svårnådda publiker.

Den största gruppen som nyhetsmedier inte når är unga mellan 16 och 30. Ju äldre en person är, desto mer sannolikt att han eller hon läser tidningar, ser på nyhetssändningar i tv och lyssnar på radio. Alla medier väljer nyhetsvinklar och kurerar artikelurvalet på förstasidan så att det passar läsekretsen.

Den journalist som riktar sig till unga får räkna med sämre läsarsiffror. Precis som i sociala medier prioriterar tidningarnas algoritmer bort att visa en sparsamt läst artikel. Det går att ändra manuellt, vilket visar på redaktörernas värde.

Enligt medieinstitutet Nordicom får sju av tio unga nyheter från sociala medier.­ Det är däremot inte bra. I de kanalerna läser folk det mesta som dimper ner framför dem på ungefär samma sätt, enligt medieforskaren Ulrika Andersson. Material från influerare och partier, myndighetsinformation och opinionsjournalistik är svåra att skilja från etablerade mediers innehåll.

Dessutom minskar förståelsen för samhällsfrågor med digital nyhetskonsumtion. Som journalistikprofessorn Jesper Strömbäck och kollegan Kim Andersen skriver i en artikel från 2021 utmanar nya digitala nyhetsplattformar idealet om en brett informerad ”befolkning”. Medier måste få fler unga att läsa nyheter oftare. Men hur? De tre norska tidningarna och Factiverse uppfann Mikrofakta.

Det låter som en fördumning av läsarna. Men tanken är klok. Unga har svårt att förstå många grundläggande koncept i nyheter, och kunskapsluckor hindrar vissa från att ens läsa nyheter. Med Mikrofaktas algoritm kan läsare välja olika nivåer av förklaringsgrad utifrån sina språk- och faktakunskaper. Förklaringar fälls in mellan textstycken för att läsaren ska stanna kvar i texten. Men om AI-driven journalistik verkligen har lyftkraft återstår att se.

Vid Lindholmen Science Park i Göteborg drivs forskningsprojektet ”Medier och demokrati”. Det undersöker nyhetsmediers relation till AI. I en enkät ur en projektrapport från februari 2022 svarade varannan av 51 nordiska mediechefer, varav 32 var svenska, att redaktionerna har brist på AI-kunskaper. Var tredje uppgav att ledningen inte är tillräckligt insatt eller driven i frågan och var fjärde att redaktioner gör motstånd.

AI hjälper dock medier att överleva. Fler än hälften svarade att tekniken sköter en personaliserad nyhetsdistribution. Det är mediernas Airbus-moment: Om fakta och kontext presenteras på olika vis, eller inte alls, har läsarna läst samma nyheter och betalat för samma produkt?

Anpassningen kan redan ha gått för långt. Enligt rapporten är journalistiken ”inte längre ett kall utan en datadriven business med demokratiska förtecken”, där nyheter blivit en ”nyhetsupplevelse”. Samtidigt kan måttbeställd journalistik möta upp mot större demokratiska problem än att unga inte förstår enstaka artiklar.

Yngre nyhetskonsumenter, visar intervjuer i ”Medier och demokrati”, tror att medier­ har en dold agenda. Unga tycker dessutom att medier fokuserar för mycket på problem och för lite på lösningar. ”Att bara komma med problem och dumpa dem på mig som läsare, vem hjälper det?” frågar sig en intervjuad.

AI ritar om journalistikens grunder. Oavsett om en text har rätt eller fel går det att fråga hur skribenten resonerade. AI kan inte ge sådana svar. Hur ser utgivar­ansvaret ut då? Vem har egentligen publicerat något? Antingen måste publicister försvara en algoritm eller granska den för att se vad som blev fel. Kommer de att behöva välja mellan en förlust i förtroende eller effektivitet?

Det är inte bara i Norge som AI förändrar medierna. Sveriges Radio har utvecklat ett AI-verktyg för att enklare sammanställa arkivmaterial. Vad sa statsministern om skatterna under tiden vid makten, eller ÖB om säkerhetsläget, eller en generaldirektör om corona? Överblicken tillför ansvarsutkrävandet tyngd. Det gäller även publicisten.

SR hoppas öppna verktyget för lyssnarna. Då kan alla se hur ekonomireportrar beskriver skattesystemet och politik­reportrarna blockpolitiken. Det kanske inte leder till några stora reformer av public service, men väl till en diskussion om dess ideo­logiska underströmmar.

Men AI delar också norska och svenska medier. I oktober publicerade norska NRK en artikel om elpriser. Bilden på elledningar framför vita fjäll hade AI-verktyget Midjourney som byline, och byttes snabbt ut mot en byråbild. Det behövs ”goda grunder att använda AI-genererade illustrationer som en del av vår nyhetsverksamhet”, som nyhetschefen sa till facktidningen Journalisten (5/10 2022).

På andra sidan fjällen har DN vid åtminstone tre tillfällen använt AI-genererade bilder. En av artiklarna, där ett riktigt och tre fejkade porträtt av techreportern Linus Larsson ställts sida vid sida, tycks bortplockad. Men de andra två är orörda. Ska medier verkligen publicera platser och personer som inte finns? Därmed överträds en viktig gräns mot illvilliga aktörer som publicerar stora mängder strunt i kriget mot demokratiska stater och medier.

Modulära flygplan skulle revolutionera flygbranschen. Lika omvälvande skulle det vara om flygplanen blev dubbelt så snabba vartannat år. AI förbättras och förändras mycket snabbare än så. Det är svårt att greppa. Medier har ett enormt tryck på sig att rättfärdiga hur de producerar och förmedlar journalistik i AI-åldern. Vilka kommer att stå pall?