Om asaguden Frejs åtrå till den unga jättinnan Gerður heter det till exempel i John Swedenmarks suveräna översättning att kärleken ”vankade/vilsen omkring/svulten, stum och svår” och ”bidade/sin brud”. Men Blodhov är också vacker till själva utformningen: illustratören Alexandra Buhls omslag och vinjetter lånar mycket från den fornnordiska estetiken.

Och trots det tunna omfånget är det också en tung bok. Originalets berättelse om hur Frejs tjänare Skírnir genom hot och lockelser övertalar den unga skönheten Gerður att bryta upp från jättarnas rike Jotunheim och bli gudamaka tros av vissa forskare idag ha haft karaktären av en fertilitetsrit. Något sådant är det inte fråga om i Blodhov. Även om den första halvan av omdiktningen ligger...