En av de finaste böcker om läsning och skrivande som jag känner till är sociologen Johan Asplunds Avhandlingens språkdräkt (2002). Det största felet med den är den olyckliga titeln, som kan lura en att tro att den endast vänder sig till doktorander. Den är dock betydligt intressantare än så. I den korta boken gör Asplund träffsäkra iakttagelser om skrivprocessen, om möjliga orsaker till skrivkramp och om betydelsen av skönlitterär beläsenhet.

Asplund beskriver också hur han länge hade vanan att sluta ...