Kulturinstitutioner kostar. I rent ekonomiska termer uppvisar de en långsam ökning av produktiviteten och deras tjänster blir därför dyrare jämfört med andra i den konkurrenskraftiga privata sektorn. När kulturen befinner sig i den offentliga sektorn skapar dess låga produktivitetstillväxt problem för den kontrollapparat som har att hantera finansieringen. Det är skattekronorna som räknas och då gäller hushållning och disciplin. I brist på utrymme ligger kulturutgifterna kvar på blygsamma nivåer – 0,8 % av statsbudgeten.

Kontrollapparaten klarar utan svårighet att snappa upp revisionstekniska finesser. Numera används en modell som kallas COSO (Committee of Sponsoring Organizations of the Treadway Commission), vilket ursprungligen är ett instrument för utvärdering av ett företags interna kontroll. Den offentliga förvaltningen bör...