”Du kommer att dö i din cancersjukdom. Du har veckor, kanske månader kvar. Det är något du måste börja planera för”, sa läkaren. Den 40-åriga kvinnan framför mig grät. Över hennes rundade kinder och hårsvall fanns inget som röjde att hon var döende.

Mötet ägde rum under min första kliniska placering på läkarprogrammet, inom den avancerade hemsjukvården. Hennes fyllighet hade sitt ursprung i maffiga doser kortison och lockarna fäste i en peruk. Jag – oerfaren och tyst – överväldigades av läkarens franka sätt. Att tala så till en döende människa, är det verkligen rätt?

Jag minns mötet vid läsningen av en studie i den vetenskapliga tidskriften New England Journal of Medicine. Forskare hade studerat 1 198 patienter som diagnosticerats med obotlig cancer i...