”alea iacta est” är ett av de latinska uttryck som är mest känt. Tärningen är kastad, som Julius Caesar sade när han korsade floden Rubicon för att med sina trupper tåga mot Rom. Spel och politik hör ihop sedan antiken och inte sällan beskrivs politik just som ett spel.

Viljan att gestalta samhället eller historiska skeden genom att låta personer ikläda sig olika roller vid spelbordet är inte ny. Föregångaren till Monopol, The Landlord Game, skapades för att bilda opinion för en skattereform. Alla som har spelat ett parti Monopol kan återuppleva den lätt hopplösa känslan av att befinna sig i ett egendomsmässigt underläge gentemot de övrigas rader av hotell med ockerhyror. Något marknadsekonomiskt utbyte mellan jämbördiga parter är det inte fråga om.

risk innehåller stora mått av diplomati och geopolitiska förhandlingar. Det är det kommersiella krigsspel som har störst utbredning i världen och är faktiskt ursprungligen franskt. I amerikanska Axis & Allies kan upp till fem spelare bekämpa varandra i lag, där utgångspunkten är ungefär andra världskriget i början av 1942.

En nackdel med de hittills nämnda spelen är att de kräver väldigt mycket tid för att hinna färdigt en omgång. Efter studietiden är det få personer som gärna ägnar en hel helg åt spelandet. Dominerande på marknaden är den våg av nya analoga spel som internationellt benämns German Games. De har istället det gemensamt att de ofta innehåller flera meningsfulla beslut på kort tid. Istället för att bestämma sig för vilken handling som ska utföras och sedan slå tärningen för att se om det lyckas, är processen ofta den omvända, nämligen att slumpen skapar ett utgångsläge och sedan får spelarna agera utifrån dessa förutsättningar. Die Siedler von Catan kan sägas vara startpunkten för denna typ av spel och firar 20 år i år.

Sedan dess har det följt en strid ström av nyskapande spel med varierande teman. I Tyskland har det, på grund av landets historia, under lång tid funnits ett motstånd till krigsspel. De senaste åren har det dock skett en förändring. Så finns till exempel Memoir ’44 numera utgivet i Tyskland, det är ett tvåpersonersspel med olika scenarier från landstigningen i Normandie fram till Ardenneroffensiven. I grundspelet har korten engelsk text, men det går att köpa korten separat med tyska instruktioner. Att tyskar frivilligt skulle agera i ett spel med andra världskriget som tema är alltså ett tabu som numera är brutet.

ytterligare ett exempel på hur historiens gång låter det förflutna ta form på nytt är det i Polen utgivna 7 Days of Westerplatte. En till fyra spelare axlar gemensamt rollen som polska soldater som ska försöka hålla ut mot det tyska angreppet. När spelet lanserades vid den årliga mässan Spiel i Essen 2013 sålde spelet bra även till den tyska målgruppen.

Det polska institutet för nationell hågkomst är en statlig myndighet som informerar om kommunismens brott mot mänskligheten. I spelet Kolejka ska 1980-talets ändlösa köande för undermåliga konsumentprodukter påminna om hur bristen på ekonomisk frihet skapar ett slöseri med mänskliga resurser. Ordet kolejka betyder kö och det är den som ställer sig i rätt kö vid rätt tillfälle, utnyttjar kontakter och kan manipulera med svartabörshajarna som vinner spelet. Även Strike är utgivet av samma institut och där är spelarna fackföreningsledare vid skeppsvarvet i Gdansk och ska, likt Lech Walesa, skaffa sig politiskt inflytande i opposition mot kommuniststyret.

det är ingen slump att det är i marknadsekonomiska och demokratiska länder som det kan tillverkas spel med en viss satirisk udd riktad mot det förflutna. Redan på 1980-talet kom spelet Kremlin, inspirerat av Mathias Rusts berömda landning på Röda torget. Den händelsen visade att den mäktiga ryska björnen i själva verket var en övertung koloss. I Kremlin väljer spelarna i hemlighet ut sina favoritkandidater till att klättra till toppen av kommunistpyramiden. Sedan gäller det att hålla kandidaten vid liv, undvika att bli sänd till Sibirien och efter att tre år i rad ha vinkat till paraden på 1 maj kan segern erhållas.

Till skillnad från i verkligheten finns det i spelen en möjlighet att blanda om korten och hoppas på ett bättre utgångsläge nästa gång. Just av det skälet blir spelen en källa till djupare kunskap om det förflutna när de låter oss agera i roller som var oåtkomliga för oss när historien verkligen ägde rum.