”Att vara misskänd är den högsta lyckan”

År 1942, mitt under den tyska ockupationen, startade franska motståndsmän det underjordiska förlaget Éditions de Minuit med att ge ut Havets tystnad av pseudonymen Vercors. Den lilla berättelsen var tillägnad en ”mördad poet”, Saint-Pol-Roux, som dött i sviterna av en tysk soldats överfall två år tidigare.

I det här fallet var det mer än en biografisk upplysning att den mördade var just poet. Få har ställt lika absoluta krav på poetrollen som Saint-Pol-Roux (1861–1940), även om han gjorde det med viss humor, åtminstone enligt Första surrealistiska manifestet: ”Det berättas att Saint-Pol-Roux varje dag just innan han skulle somna alltid lät sätta upp en skylt på dörren till sin bostad i Camaret där man kunde läsa: POETEN ARBETAR.” Han satte gärna likhets...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera

Läs vidare