Den unga staten Israel, som i Sverige betraktades som ett socialdemokratiskt broderland, gick till attack mot Egypten, Jordanien och Syrien som stöttades av flera andra arabländer.

Blodisande vapenskrammel hade under lång tid hörts från Kairo, Damaskus och Amman. Arabiska opinionsbildare hade i månader ropat på revansch för de förödmjukande nederlagen i krigen 1948 och 1956. Egypten under president Gamal Abdel Nasser hade stängt den för Israel så viktiga farleden genom Tiransundet, där Aqabaviken mynnar i Röda havet, och samtidigt beordrat militära enheter till Sinaiöknen. Man kunde höra det taktfasta marscherandet och smattrandet från flaggorna i vinden när det som beskrevs som ett harmagedon nu var på väg att förverkligas. Israel skulle krossas och judarna drivas ut i Medelhavet. Den israeliska regeringen förberedde sig p&ari...