Att citeras anonymt är bland det bästa och mest hedervärda som kan hända en diktare. Med det menar jag att verser och hela strofer börjar leva utanför verket, citeras av människor som vanligen inte läser poesi, som inte har en aning om varifrån orden är hämtade eller vem diktaren är. I den anglosaxiska världen är William Shakespeare förstås det främsta exemplet. Mer moderna exempel saknas inte, även om poesin har blivit svårare och mer experimentell och fjärmad från vanligt talspråk. Även personer som inte har hört talas Philip Larkin kan citera: ”They fuck you up, your mum and dad./They may not mean to, but they do.”

Ett liknande erkännande har vederfarits W H Auden (1907–1973) genom ”Funeral Blue...