Baltikums sak är vår
Det är i slutet av maj, några dagar före Försvarsberedningens omvärldsanalys. Pabriks håller ett för ministrar ovanligt öppenhjärtigt inledningsanförande vid tankesmedjan Frivärlds säkerhetspolitiska konferens om läget kring Östersjön, med fokus på de baltiska staternas utsatta situation i slagskuggan av det ryska rustningsprogrammet.
Pabriks timme handlar om ryska flygkränkningar, om ryska helikoptrar baserade vid gränsen, om rädslan inom EU att förarga ryssarna med Natos höstövning Steadfast Jazz, om allt det där som sällan rapporteras i svenska medier från vårt närområde.
Lettlands försvarsminister påpekar att man lever tryggare än någonsin säkerhetspolitiskt tack vare Natomedlemskapet. Ändå förbereder man sig för det värsta eftersom grannar som Ryssland och Vitryssland inte är stabila demokratiska stater.
Ett bekymmer är att Rysslands ”soft power” ökar, inte minst tack vare Kremls propaganda-tv Russia Today. Kanalens budskap att Putin sköter allt till det bästa, till skillnad från ledarna i det ineffektiva Europa, går hem hos den del av befolkningen där liberala värderingar aldrig slagit rot efter Sovjettiden.
Mot den bakgrunden ligger en diskussion om svenskt och finskt medlemskap i Nato helt i Lettlands nationella intresse, enligt Pabriks. Öppen debatt skulle motverka en krypande anpassning till ryskt inflytande i hela den nordisk-baltiska regionen, medan fortsatt tystnad i Natofrågan sänder fel signal till Kreml; mjukhet är svaghet, i ryska ögon.
Som arrangör gläds jag åt att dagen efter (SvD 30/5) läsa en stort uppslagen intervju med Pabriks, där hans budskap förmedlas av Mikael Holmström. Som medborgare tänker jag att en välinformerad befolkning är bra försvar, att det är bra att svenskarna får reda på vad ryssarna gör och att den kunskapen inte förbehålls den militära underrättelsetjänsten och dess exklusiva krets av avnämare i kanslihus och riksdag.
Som politiker tänker jag att Baltikums sak är svår, men vår. Ett svenskt bidrag som vi förfogar över gratis, utöver behovet att stärka försvarsbudgeten, är just att bryta tystnaden om Natomedlemskapet. Som Försvarsberedningen skriver:
”Som ett led i att klargöra vilka prioriteringar Sverige bör göra gällande i det nordiska samarbetet är det viktigt att utvärdera hur Sveriges försvarspolitiska samarbete i Norden, inom EU, med Nato och andra berörda fora kan utvecklas. Hur dessa samarbeten ska kunna förbättras ytterligare, bör analyseras och utvecklas i särskild ordning.”
Dags för en officiell svensk Natoutredning, således.