Tidigare i år visade Dulwich Gallery i London M K Čiurlionis. Between Worlds, den första riktigt stora utställningen i Storbritannien ägnad åt den litauiske konstnären och kompositören Mikalojus Konstantinas Čiurlionis. Den bidrar till att ge en bättre bild av modernismens utbredning i Baltikum.

Framförallt är Čiurlionis konstnärskap ett lysande exempel på sambandet mellan bildkonst och musik under det tidiga 1900-talet. Čiurlionis rörde sig ledigt mellan båda världarna. På mindre än ett decennium, mellan 1903 och 1909, producerade han hela 400 målningar och grafiska verk tillsammans med 400 kompositioner, däribland två storskaliga symfoniska dikter, en ouvertyr, två pianosonater, en stråkkvartett och en kantat för kör och orkester, och därtill flera litterära alster.

Han inledde sin karriär som pianist och organist, och studerade musik i Warszawa 1894–1899. Fursten Michał Ogiński stöttade honom som mecenat fram till sin död 1902. År 1904 var Čiurlionis en fullärd kompositör, och engagerade sig i det som idag är konstakademin i Warszawa, där han samma år gjorde sina första målningar. Hans eklektiska intressen sträckte sig vidare över geologi och historia, kemi och geometri, fysik och astronomi, astrologi och mytologi, döda och levande språk, österländska och västerländska religioner. Han läste filosofer som Kant, Descartes, Schopenhauer och Nietzsche med entusiasm.

Intresset för att hitta samband mellan musik och konst var tidstypiskt. Den franske poeten Rimbaud associerade noter med färger. Inspirerad av sådana idéer skapade Čiurlionis i sin konst ett eget system byggt på korrespondenser: mellan ljudvolym och färgintensitet, och mellan musikaliskt tempo och plastisk-linjär rytm.

Paris och Bryssel var de städer i Europa där experimenterandet med sambanden mellan måleri och musik var särskilt aktivt. I Paris vann Wagners föreställning om ett Gesamtkunstwerk och sagan om Graal stor uppskattning i teosofiska cirklar, och särskilt i Josephin Péladans salonger mellan 1892 och 1897.

I Bryssel gjorde konstnären Jean Delville 1910 frontespisen till partituret till Prometheus, ett försök till korrelation mellan musik, färger och bildkonst av kompositören Aleksandr Skrjabin. Delville sammanförde en grupp teosofiska och symbolistiska konstnärer i Bryssel kring 1905, bland dem Skrjabin och Čiurlionis. Man eftersträvade en förening av konst och andlighet, konstnären uppfattades närmast som en sorts profet.

Čiurlionis konst är djupt präglad av dessa miljöer och uppfattningar. Dessutom utgör han länken mellan de här idéerna och nationalromantikens födelse i Baltikum. Termen brukar användas för liknande rörelser i både Norden och Baltikum. Den nationalromantiska rörelsen ville ge nytt liv åt folkliga legender och gamla föreställningar. Man intresserade sig för folklig konst, muntliga traditioner, melodier, poesi och litteratur, detta spelade en stor roll i formulerandet av den framväxande nationalkänslan i de baltiska länderna. Estland, Lettland och Litauen blev självständiga efter första världskriget och ryska revolutionen. Den europeiska symbolismen och den medvetandes emancipation som den förmedlade kom på så sätt att prägla de tre ländernas kulturella självuppfattning och självständighet.

I de städer som framförallt format Čiurlionis konstnärskap, Krakow och Warszawa, hade samtidigt innovativa idéer, nationella drömmar och ett nygammalt intresse för naturen väckts. Landskapsmåleriet erbjöd konstnären en möjlighet att på en och samma gång uttrycka individuella och kollektiva drömmar. Krakow upplevde en kreativ fas under det habsburgska rikets sista år. Eftersom staden låg i det liberalare Österrike attraherade den polacker från alla delar av det då fortfarande uppdelade landet – Österrike, Ryssland och Tyskland.

Čiurlionis naturskildringar kan uttrycka såväl mjuk lyrik som fruktan och skräck. I Rex (1909), den största målningen på utställningen, visar Čiurlionis en på många sätt banbrytande vision av den sammanflätade relationen mellan människan och det absoluta. Hans verk domineras av skildringar av natt, skymning och solnedgång. Stjärnornas kosmiska ordning står i förbindelse med människans inre värld. Visioner av urgamla civilisationer smälter samman med futuristiska landskap. Osannolika städer från någon exotisk saga blir till moderna storstäder med hissnande byggnader och torn, under en himmel med flera solar. Genom sin behandling av ljus och strålglans står Čiurlionis inte minst nära en grupp svenska kvinnliga konstnärer, bland dem Anna Boberg, som nyligen ägnades en utställning på Waldemarsudde i Stockholm.