Brendan O’Neill skriver i Axess (6/18) på temat Samtid, om den ”generation av unga vuxna som tycks sakna råmaterialet till vuxenskap” och som därför måste daddas igenom universiteten och skyddas för obehagliga tankar och ord i undervisningen vilka kan skrämma och traumatisera dem.

O’Neill framhåller att detta pekar på en bredare socialiseringskris. ”På ett samhälle som har mist förmågan att leda nästa generation från barndom till vuxenskap och ge den vuxenlivets färdigheter och de kulturella resurser och material som tidigare generationer har byggt upp.”

Därmed ställs vi inför frågan när barndomen, och numera i dess eufemism, ungdomstiden, så som en förlängd barndomstid, upphör.

Då den brittiska Mines and Colliers Act, Gruvbrytnings- och gruvarbetarlagen, inf&oum...