Men innan vi fullständigt dömer ut detta från ett samtidsperspektiv, bör vi beakta disciplineringens motsats: en värld där vi tillfredsställer varje fysiskt begär och där vi inte värdesätter förmåga att kontrollera och stävja omedelbara impulser och känsloutbrott. Civilisationens drivkraft består delvis i den spänning mellan begär och försakelse som Stagnelius diktade om. För att skapa, vidmakthålla och utveckla civilisationens kärna måste vi ta makten över begäret och inse vikten av att försaka, vikten av att inte ständigt maximera varje kroppslig lustupplevelse, av att inte ge efter för åtrå, lidelse och njutningslystnad, lika litet som för aggressiva känslor, hat och våld.

I detta nummer av Axess förläggs de två fundamentala skiftena i västvärldens förhållande till sexualiteten, och till disciplinering av densamma, till 1100-talet och 1700-talet. Senmedeltidens provensalska trubadurer bildar naturligtvis upptakten till renässansen; alltmedan 1700-talets libertiner är en konsekvens av upplysningen. I någon mån är de två epokgörande förändringar som då sker i vår syn på åtrå, erotik och sexualitet varandras motsatser.

Med trubadurlyriken fästs uppmärksamheten på förälskelsen, vilken framhålls på bekostnad av lusten. Därmed separeras det sexuella begäret från kärleken på ett sätt som, enligt William M Reddy, är unikt både i och för den västerländska traditionen. Medan lust, förälskelse och åtrå under antiken framställdes som en farlig känslomässig häxbrygd som fördunklade förnuftet och dådkraften, kom förälskelsen i renässanslitteraturen att brytas loss från den sexuella åtrån och förknippas med klarsyn. Det är inte för inte som Beatrice fungerar som Dantes ledsagare i Den gudomliga komedien. Som framgår av Reddys artikel kan utvecklingen under senmedeltiden ses som en konsekvens av ett motstånd mot alltmer puritanska tendenser inom kyrkan. Inom den gregorianska reformrörelsen ville man helt enkelt utplåna all sexualitet från de kristnas liv, så ock inom äktenskapet.

den separation mellan å ena sidan fysisk lust och åtrå och å andra sidan förälskelse och andligt begär som initieras med trubadurlyriken (och som tog sig uttryck i en underström av grovpornografisk trubadurpoesi som inte ligger dagens porrutbud efter vad gäller sexuella excesser) återfinns även i den kultur som växer fram som en konsekvens av upplysningen, låt vara att dualismen där alltså tenderar att återuppstå med omvända förtecken. För den tidens fiktiva hjältar, som Laclos Valmont, Stendhals Julien Sorel och Balzacs Rastignac, framstod det känslomässiga engagemanget och förälskelsen som ett hot mot det strategiska, rationella tänkande som är nödvändigt för att nå framgång i samhället. Sexualiteten uppfattades däremot instrumentellt, som något som kunde användas manipulativt så länge man inte drabbades av djupare känslor.

den avmystifiering av sexualiteten som därmed sker lägger i sin tur grunden till den samtida syn på sex som Per Svensson diskuterar i sin artikel, där utvecklingen från 1960-talets sexuella revolution följs fram till nutiden. Ett intressant inslag i denna process, från medeltiden till idag – vilken med Göran Burenhults artikel om sexualitetens roll i evolutionsprocessen låter sig utvidgas ytterligare ett par miljoner år bakåt i tiden – är hur lätt som maktens syn på sex har internaliserats inom stora befolkningsgrupper; samt med vilken beredvillighet som nya moralister ständigt ser sig föranledda att inträda i rollerna som svavelosande fördömare av de sexuella beteenden som uppfattas som sjukliga och skadliga för individ och samhälle.

För dagens svenska motsvarigheter till forna tiders prästerskap är det svårt att tänka sig mer socialt stigmatiserande brott än att på frivillig grund komma överens med en annan person om att ha sex och därefter ersätta den andra personen med någon form av gåva eller ekonomiskt belopp. Att betala för sex, konsumera stora mängder pornografi eller att ägna sig åt sexuellt vidlyftigt leverne, anses vidare falla in under sjukdomsbeteckningen ”sexmissbruk”, för vilken flera olika vårdformer idag erbjuds.

En paradox i sammanhanget blir tydlig om vi riktar uppmärksamheten mot dem som idag mest fanatiskt propagerar för lagar och sjukdomsförklaringar i syfte att upprätthålla nutidens sexuella tabun. Inte sällan finner vi att samma personer är väldigt upprörda över de förbud, lagar och sjukdomsförklaringar, som fanns i 1900-talets Sverige rörande exempelvis homosexualitet. Samtidigt tenderar samma människor att bli väldigt upprörda ifall kritik framförs mot kulturer där man idag har (eller propagerar för) liknande lagar rörande sexuella beteenden som vi hade i västvärlden under 1600-talet, som dödsstraff för otrohet och homosexualitet. Men kanske är detta inget att förvånas över. De som har gått maktens ärenden i sexfrågor har oftare utmärkts av följsamhet och obrottslig lojalitet mot överheten än av konsekvens och självständigt, moraliskt tänkande och agerande.