Frank Bruno var inte särskilt trevlig. I alla fall inte mot Eklund, som förvisso hade viss fallenhet för att dra till sig otrevligheter. Ingmar Johansson gav exempelvis följande moralstärkare inför fighten mot Tangstad: ”Lillen är obegåvad, en riktig nolla. Han är feg, orörlig, trög. Han saknar all talang.”

Sett i det ljuset är Lillen Eklund för evigt en mycket stor hjälte.

Men Frank Bruno var mer infernalisk och ägnade sig åt vad som idag nog hade stämplats ut som ”härskarteknik”. Engelsmannen kallade Eklund genomgående för ”Linnen” och hävdade att han var schweizare. Jag minns det där. Inte för att jag var särskilt intresserad av boxning, utan för att jag tog illa vid mig som svensk. Vi knöt näven i fickan och hoppades att Eklund skulle visa ”den j-veln”. Sven...