Biodling är inne. Fram till slutet av 1900-talet dominerades den och dess organisationer av äldre män på landet, så kallade bigubbar – pensionerade stinsar, konsumföreståndare, lärare och småbrukare – och sågs allmänt som en lite pittoresk och lustig syssla. Idag är den massivt gentrifierad. Stadsbor, kvinnor, ungdomar och välutbildade fyller nybörjarkurserna och diskuterar sakkunnigt drottningodling, avläggare och stödfodring. Binas överlevnad har dessutom blivit en fråga som upptar många utanför biodlarkretsarna.

Men om biodlarkåren har förändrats har bisamhället inte gjort det. Det fungerar som det gjorde långt innan människan fanns, och alltsedan de gamla egyptierna började odla bin har människorna förundrats över hur deras samhälle fungerar. ”Vi har mycket att lär...