Borde vi inte alla vara beredda att gripa in för att hjälpa och skydda andra människor? Det spontana svaret på dessa frågor är nästan alltid, naturligtvis. Det är en fråga om moral och solidaritet med medmänniskorna. I Sverige har man sedan åtminstone 2006 diskuterat behovet av en särskild civilkuragelag som skulle ålägga människor att ingripa.

Samtidigt finns det någonting djupt oroväckande i att staten uppmanar medborgarna till civilkurage, eftersom ingripande vid och stävjande av brott egentligen är det statliga våldsmonopolets uppgift. Denna problematik är temat för en debattbok i ämnet skriven av den tysk-israeliske professorn i historia Michael Wolffsohn, med den talande titeln Zivilcourage. Wie der Staat seine Bürger im Stich lässt (Civilkurage. Hur staten lämnar sina medborgare i sticket)...