Så sammanfattas den röda tråden i vinterns mest uppmärksammade bok i Israel: Ari Shavits My Promised Land. Shavit har sedan länge varit en av Israels skarpaste pennor, numera i den liberala dagstidningen Haaretz, och ingick tidigare såsom ”vänstersionist” inom den förr så starka men numera nästan avsomnade fredsrörelsen. På senare år säger han sig ha blivit ”mer realistisk och mindre dogmatisk” – många av hans artiklar andas numera en alltmer offensiv sionism, särskilt kring det upplevda hotet mot Israel från Irans kärnteknikprogram. Realistisk eller ej, helt klart är Ari Shavit dyster om Israels framtid och innerst inne tycks han önska att sionismen hade tagit en annorlunda väg.

My Promised Land har på det hela taget fått översvallande lovord, även om somliga knorrar över att Shavit m...