I Alan Ryans stora bok The Making of Modern Liberalism får Benjamin Constant inget eget kapitel – en ära som vederfars Hobbes, Locke, Mill, Tocqueville och några till. Constant nämns några gånger men då närmast i förbigående och enbart som författare till en ganska kort essä där olika typer av frihet jämförs. Jag tycker nog att denna kortfattade behandling är lite njugg. I sina bästa stunder var Constant en tidig och radikal förespråkare för en liberalism som i mycket fortfarande känns modern. Att han sedan inte har fått samma genomslag som Mill och Tocqueville är förstås sant. Orsakerna är flera.

Han skrev aldrig något klassiskt filosofiskt arbete som Mills Om friheten eller historiskt/sociologiskt som Tocquevilles Om demokratin i Amerika. Men en klassiker skrev han: den korta...