till de litterära bjässar som skulle ha fyllt 100 i år hör Julio Cortázar. Det verkade inte omöjligt för honom; av för mig okända genetiska skäl såg han alltid minst tjugo år yngre ut än han var. Men han dog i februari 1984 – av sorg efter sin unga hustru Carol Dunlop som hade dött två år tidigare. Min hustru och jag fick lyckan att se honom sommaren 1983 i en ombyggd kvarn utanför Segovia, där hans vän och förläggare Mario Muchnik hade samlat ett gäng till vad som blev en avskedsfest med mycket vin och strängaspel.

När han var 20 var han enligt egen uppgift en sådan hopplös autodidakt som läste allt möjligt, en massa skräp blandat med Dostojevskij och Mann. Han hade ingen som kunde hjälpa till med att sammanfoga det värdefulla och skicka resten till sophögen. Den som åstadko...