En gång berättade en äldre dam för mig om dansbanorna i hennes ungdom. Med ett visst vemod drog hon sig till minnes sommarkvällarna då potentiella kavaljerer ännu anlände på cykel genom skogsdungarna. När bilismen gjorde sitt intåg blev det enligt henne svårare att i sakta mak lära känna jämnåriga pojkar, eftersom dessa efter bara några danser rastlöst återvände till sina bilar för att hinna till ännu en nöjeslokal under samma kväll, där nya bekantskaper hägrade.

En mängd berättelser och minnen som rör cykelns betydelse i mitt eget och andras liv kommer till mig under läsningen av författaren och vetenskapsjournalisten Henrik Höjers bok Frihet på två hjul. En bok om cyklingens historia (Mondial). Den inleds med en gedigen genomgång av cykelns tidiga historia, från sparkcykeln draisinen på 1810-talet, uppkallad efter konstruktören Karl Drais von Sauerbronn, fram till den franska nyheten ett halvt sekel senare att förse tvåhjulingen med pedaler.

Trots hjulets långa historia i olika kulturer dröjde det förvånansvärt länge innan cykeln blev ett väl fungerande transportmedel, särskilt med tanke på att tekniskt sett mer avancerade uppfinningar samtidigt såg dagens ljus – som förbränningsmotorn, telegrafkabeln och fotografikons­ten. Om cykelns tidiga prototyper främst var en angelägenhet för unga välbeställda män i västeuropeiska storstäder, öppnade en rad förbättringar i slutet av 1800-talet – som kedjedriften, luftgummidäcken och navbromsen – för dess segertåg på bredare front. Vid samma tid blev den ett ofta återgivet motiv på såväl vykort och bokmärken som cigarettetuier och tändsticksaskar.

Henrik Höjer redogör för cykelns samspel med den tilltagande individualismen under 1900-talet, och hur dess uppsving sammanföll med människors ökade fritid till följd av reglerad och minskad arbetstid. Särskilt intressanta är kapitlet om cykelns roll under kvinnans frigörelse, som ju inte bara handlade om rösträtt och progressiv lagstiftning utan också om nya sätt att röra sig utanför hemmet och i det offentliga rummet. ”Cykling förknippades ofta med kroppen, sinnlighet, överraskning, rörlighet, oväntade möten, oförutsägbarhet”, skriver Höjer. Efter att författaren och aktivisten Nanny Palmkvist sommaren 1892 hade cyklat från Helsingborg till Jönköping, vittnar hon i ett av de många pressklipp som återges om ett motstånd som börjar ge vika: ”Då jag för ungefär blott ett år tillbaka visade mig för förs­ta gången på två hjul, vållade jag en icke ringa oro.” Paradoxalt nog både sexualiserades och av­sexualiserades kvinnan, noterar Höjer, med anledning av att cyklande kvinnors klädsel ibland närmade sig männens. Tidstypiska farhågor om alla fysiska och psykiska åkommor som en kvinna kunde ådra sig på sadeln gav efter hand vika för en ny ordning bakom styret. Men författaren påminner oss om att det fortfarande finns konservativt religiösa länder där en ensam kvinna på cykel är en högst oroande och subversivt laddad uppenbarelse.

Frihet på två hjul är en detaljrik och tankeväckande framställning om ett transportmedel och en företeelse som för många på våra breddgrader har blivit en så självklar del av vardagen att vi riskerar att bli blinda inför dess brokiga historia. Ibland önskar jag dock att författaren hade låtit berättelsens rytm bli mer kongenial med cykelns relativa långsamhet, och i högre grad dröjt kvar vid vissa utvalda gestalter och skeenden längs vägen. Tidvis svischar exemplen och iakttagelserna här förbi med en hastighet som för tankarna till ett Tour de France-lopp.

Inte desto mindre är detta en bok som både vittnar om och väcker ömhet inför den där enkla men förunderliga tingesten som tålmodigt väntar ute i förrådet, och som jag efter slutförd läsning kommer att grensla med helt nya insikter. Att försäljningen av cyklar under den pågående pandemin har skjutit i höjden vittnar dess­utom om att tvåhjulingen mycket väl kan ha framtiden för sig.