I Tyskland hade de statsbärande Kristdemokraterna aldrig fått chansen att bära någonting om de inte i praktiken ständigt gått till val på en mestadels socialdemokratisk politik, med kraftiga satsningar på offentliga välfärdsprogram och sociala skyddsnät; redan Bismarck fruktade massornas vrede och genomdrev ett banbrytande socialförsäkringssystem, och denna revolutionsskräck har sedan bara förstärkts av först kommunismens och sedan nazismens förmåga att mobilisera stora delar av befolkningen. Brittiska Tories gjorde, fram till dess att Thatcher tvingade bort Ted Heath, ungefär likadant, det vill säga de förvaltade i huvudsak Labours satsningar. Den franska högern likaså.

Men med det tidiga 1980-talet, då det blev smärtsamt uppenbart att den demokratiska socialismen hade nått vägs ände, var det dags f&...