År 2002 bjöd jag in en amerikansk psykolog att tala vid läkarnas riksstämma i Göteborg. Han hade publicerat en artikel i Science, som påvisade ett samband mellan brottslighet och hur länge ungdomar tittade på teve dagligen. Några år senare inviterade jag en amerikansk barnläkare, som demonstrerat att barn som tittat mycket på teve vid två till tre års ålder oftare drabbades av sömn- och koncentrationssvårigheter när de kom upp i skolåldern. Samma barnläkare låg bakom den amerikanska barnläkarakademins rekommendation att inte låta barn under tre år överhuvudtaget titta på skärm. När jag framförde dessa råd här hemma blev jag avhånad för att vara en gammaldags barnläkare som inte hänger med i den digitala utvecklingen.

”Likaså har det visat sig att barn har det svårare att läsa och skriva för hand, särskilt skrivstil.”

Numera är man allmänt orolig över att barn är alltför beroende av skärmtittande. Barn blir mer stressade än vuxna av alla blippar och dylikt. Vi är ju evolutionärt inlärda att reagera så fort det prasslar i buskar och träd eller skvalpar i vattnet. Tillvaron blir alltmer fragmentarisk. Alla selfie-bilder som skickas runt påverkar vår jaguppfattning; nya medier förändrar inte bara vår självförståelse utan också vår själ. Undersökningar av musungar som placerats i burar med påslagna skärmar har visat att det leder till förändringar av hjärnans kopplingar och signalsubstanser.

”Vi lever som med en osynlig navelsträng till våra skärmförsedda digitala verktyg som transformerar våra liv till att leva alltmer genom dem.” Så inleder Sissela Nutleys sin utmärkta bok: Distraherad. Hjärnan, skärmen och krafterna bakom, som kommit ut i en ny utgåva (Natur & Kultur). Men är det ett problem? Skolverket driver hårt en kampanj för att digitalisera inte bara skolan utan också förskolan för att förbereda barnen att leva i en alltmer digital värld.

Sissela Nutley menar att för att förstå hur hjärnan påverkas av digitala media på gott och ont måste vi veta hur nerverna anläggs och organiseras. Vi föds med ungefär hundra miljarder nervceller. Hjärnan hos det nyfödda barnet kan mer liknas vid en djungel än en dator. Nerverna löper kors och tvärs exempelvis från innerörat till syncentrat. Men de är ännu inte riktigt ihopkopplade på något funktionellt sätt.

Nutley skriver att när ett ansikte dyker upp i spädbarnets synfält skickas signaler genom nervcellerna med information om hur ansiktet ser ut, hur rösten låter och mycket mer. Om samma ansikte dyker upp igen förstärks nervkopplingarna, så att barnet snabbare känner igen ansiktet. Liknande mekanismer gäller också språkinlärningen. Hjärnan är som en magnet som attraherar alla ord barnet exponeras för. Vidare härmar det den vuxnas gester och rörelser. Människan lär sig bäst genom att observera och lyssna på andra människor.

Men vad händer om barnet inte får kommunicera tillräckligt med sina vårdnads­havare? Om det i stället förses med en platta eller mobil, medan mamman eller pappan själva sitter framför sin datorskärm eller talar i mobilen. Barnet härmar sina vårdnadshavare. Redan som nyfödd kan barnet imitera grimaser. Härmning är grunden för barnets inlärning. Det lilla barnets hjärnutveckling stimuleras när det leker, samtalar, sjunger, gömmer och letar efter saker och utforskar omgivningen med alla fem sinnen. Nerver som stimuleras förstärks med fler kopplingar och utveckling av nervnätverk, medan de som inte används förtvinar.

Den amerikanska språkforskaren Patricia Kuhl lät amerikanska barn lära sig kinesiska av kinesiska psykologstudenter genom att de pratade och lekte med dem. Bara någon timmes daglig exposition för det främmande språket under några veckor medförde att de amerikanska barnen lärde sig känna igen kinesiskan. Testet gjorde vid 9 månaders ålder, varför de ännu inte utvecklat talet, men man kunde registrera hjärnaktivitet, som tydde på att de snappat upp de kinesiska orden.

En annan grupp barn undervisades på liknande sätt via skärm, vilket inte alls hade samma effekt. Det lilla barnet kan inte tolka tvådimensionella bilder lika bra och motoriska centra måste också aktiveras av en vuxen för att barnet skall lära sig prata.

Ett flertal studier har nu visat små barn, som tittar mycket på skärm har en försenad språkutveckling. Det kan förebyggas om vårdnadshavaren sitter med barnet och kommenterar bilderna. Men oftast förses barnet med en padda, för att föräldrarna skall kunna ägna sig åt annat. Barnet går också miste om att utveckla språkförmågan när det dras framlänges i en barnvagn. En ny vetenskaplig studie i JAMA Pediatrics från Singapore visar att ju mer ett spädbarn tittar på skärm, desto sämre blir de exekutiva funktionerna, när barnet kommer upp i skolåldern, det vill säga sämre förmåga att hålla kvar uppmärksamheten, planera och organisera samt skapa struktur i vardagen.

Det är klart att det även finns positiva effekter av att barn lär sig datahantering och att söka kunskap via nätet. Detta och tevetittande samt bokläsande bidrog sannolikt till att den genomsnittliga intelligenskvoten steg fram till omkring 1990 hos skolbarn. Denna så kallade Flynn-effekten har sedan planat ut. Det är möjligt att användningen av mobiltelefoner och surfplattor på bekostnad av bokläsande har bidragit till detta. En amerikansk studie publicerad i Acta Paediatrica 2020 har visat att det bildas mer vit substans i hjärnan hos barn, som växer upp i litterära hem med många böcker på hyllorna, bokbläddrande och högläsning. Det beror på att nerverna blir tjockare och leder nervimpulserna snabbare.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Inte bara hjärnans utveckling kan påverkas negativt av för mycket skärmtittande. Att det särskilt i kombination med stillasittande leder till övervikt och dess följdsjukdomar är väl känt. Men också vår förmåga att använda händerna påverkas negativt om barnet mest trycker på mobilen eller plattan. Evolutionärt sett var det i första hand användning av händerna, som gjorde att vi kunde tillverka verktyg och vapen, fiska, göra upp eld och framförallt kommunicera med varandra genom att gestikulera. Om händernas evolutionära betydelse har emeritusprofessor Göran Lundborg skrivit om i tre böcker, senast i sin nya bok: Trepunktnoll. Handen, hjärnan, tiden (Carlsson, 2022). Handen är intelligent. Hela vår civilisation vilar till stor del på våra händers kunskap och kreativitet, enligt Lundborg. Hur går det då om barnet inte får använda sina händer tillräckligt. Enligt Lundborg kan man riskera att hantverksskickligheten försämras. Likaså har det visat sig att barn har det svårare att läsa och skriva för hand särskilt skrivstil.

Medan vi föds med särskilda språkcentra i hjärnan, som gör att människobarnet absorberar de språkljud det hör redan före födelsen så finns det inget läs- och skrivcentra i hjärnan från början. Däremot har vi medfödda hjärncentra för att känna igen ansikten, djur och naturfenomen. Genom att utnyttja dessa kan vi lära oss bokstäverna. På så sätt blev oxhuvudet A, händer K och vatten M i det latinska alfabetet. Genom att skriva alfabetets bokstäver gång på gång, som min generation gjorde i småskolan, kan de präntas in i hjärnan. Huruvida man kan lära sig läsa och skriva lika bra genom att trycka på bokstäverna på en surfplatta är osäkert. Kanske barnen får en mer digitalt anpassad hjärna på bekostnad av de regioner som är ansvariga för läsande och skrivande.

Sissela Nutley med flera, inklusive jag själv, har krävt att Folkhälsomyndigheten och Skolverket går ut med rekommendationer att begränsa digitaliseringen för de yngsta (DN 12/6 2022). De är mycket mer känsliga än vuxna, då hjärnan genomgår en kritisk period i utvecklingen. Men Folkhälsomyndigheten verkar lika senfärdig som den betedde sig i början av pandemin. Det är nu dags att agera för att minska barns skärmberoende som världshälsoorganisationen WHO och norska folkhälsoinstitutet har gjort.