I en demokrati är det lika mycket en konst för folket att styra sig självt som det någonsin var före folkstyrets tid. Men statskonstens betydelse glöms ofta bort i och med att folket så att säga ställs ansikte mot ansikte med sig självt. Hur går det då till att både styra och samtidigt styras av sig själv? Frågan är, även om det kan verka så, inte bara ett ämne för hårklyverier bland filosofer i sina elfenbenstorn.

Nej, men att både styra och låta sig styras kräver extra mycket av de styrande (som samtidigt blir styrda) skyms av att vi tenderar att tänka på politik först och främst i termer av ekonomi, juridik, sociala förhållanden och kommunikation. För att styra sig själv, däremot, krävs inget mindre än förmågan att lyfta sig ur den omyndighet som tenderar att snärja medborgaren. Det menar Pierre-Henri Tavoillot i sin senaste traktat, Comment gouverner un...