Dante Alighieri levde för sju hundra år sedan, och det är inte stor mening med att göra honom samtida med oss själva utan vidare. Tvärtom: idéerna i hans verk skiljer sig skarpt från moderna föreställningar om människan, samhället och litteraturen. Lägg därtill hans brinnande katolska övertygelse, svårförenlig med den puritanska modernitet som alltsedan 1500-talet i så hög grad kommit att prägla Väst- och Nordeuropas historia. Det är just detta, hans oefterrättliga annorlundaskap, som gör honom lärorik för oss.

När jag tar mig an uppgiften att säga någonting om Dante i nuet beror det på två saker. För det första är – var – han en författare som inte låter sig reduceras till något språkrör för sin samtid. Den brittiska 1800-talsförfattaren Thomas Carl...