När budet kom den 19 december 2011 om Kim Jong-ils död kunde den nordkoreanska nyhetsuppläsaren knappt slutföra den inledande meningen utan att brista i gråt.

Hon var bara den första av många gråtande nordkoreaner som skulle komma att synas på tv-skärmar runtom i världen under de följande veckorna. På gator och torg runtom i Nordkorea visades gråtande folkmassor upp inför en förundrad omvärld. Hur kunde alla dessa människor sörja att en diktator som Kim Jong-il lämnat jordelivet? Gråten kunde väl inte vara äkta? Stod det rentav kanske soldater med gevär riktade mot de sörjandes nackar?

Få har hittills kunnat systematiskt fråga nordkoreaner hur stämningen verkligen var då Kim Jong-il dog, men vi vet desto mer om läget när hans far Kim Il-sung, landets grundare och avlidne men evige p...