När jag häromdagen passerade Tegnérlunden och som vanligt hötte näven åt Titanen, Carl Eldhs groteska skulptur av dåren och gaphalsen Strindberg, insåg jag plötsligt varför Mona Sahlin aldrig kommer att bli statsminister.

Eldhs skulptur är givetvis inte en korrekt återgivning av Strindbergs slappa anatomi. Modell för kroppen stod en frisksportare, farfar till en av mina goda vänner. Men det är oväsentligt, det väsentliga är den kraftfulla nakenheten.

Efter snart 100 år av det modernistiska avantgardets galenskaper borde all känsla för konst ha utrotats. Men att omfamna vansinnet kräver kvalificerad utbildning. Folk i allmänhet förmår fortfarande skilja det sköna från det vidriga, det pietetsfulla från det skändliga och det klassiska från stundens effektsökeri.

Eldhs titan, trots sin smaklösh...