På senare år har true crime blivit omåttligt populärt. Inte minst streaming- och poddvärlden svämmar över av kriminalhistorier. Det är dock inom litteraturen som genren har sitt ursprung. Den som har djupdykt i det enorma bokhavet av true crime finner där inte bara effektsökeri utan också litteratur som medvetet avslöjar och säger något om samtiden och dåtiden, som låter oss skåda in i de allra mörkaste mänskliga vrårna.

Om man ser till den true crime-litteratur som just nu ges ut är mycket väl underbyggt vad gäller research. För den kräsne kan det dock synas vara svårt att här hitta något med större litterär kvalitet.

Men det finns guldkorn. Några av dessa är den brittiske journalisten Jamie Bartletts böcker. Med välskrivna och journalistiskt väl underbyggda verk som Det mörka nätet (2014) och Missing Cryptoqueen (2022), vilken nyligen kommit ut på svenska med titeln Kryptodrottningen som försvann, har Bartlett avslöjat ljusskygga och korrupta krafter som de flesta av oss aldrig ser men som ändå finns där som en självklar del av den globala, digitaliserade värld som vi alla nu lever i.

En annan höjdpunkt är Peter Englunds Söndagsvägen (2020). Boken, som behandlar ett kvinnomord som ägde rum sommaren 1965 i en villaförort i södra Stockholm, är att betrakta som en svensk milstolpe inom genren. Genom arkivforskning och intervjuer levandegör Englund ett av de mest uppmärksammade och utredda mordfallen i svensk kriminalhistoria. Boken är samtidigt suggestivt berättad, respektfull mot de anhöriga och historiskt korrekt.

Världen är ofta en mörk, kall och likgiltig plats, men i litteraturen är det alltid vi som med egen vilja och takt närmar oss det mörka, inte tvärtom.

Det mesta och bästa inom genren har författats i dess urhem USA. Ska man bara nämna en nutida levande true crime-­författare måste det bli James Ellroy. I stort sett allt som han författat har element av true crime i sig.

När Ellroy var tio år våldtogs och mördades hans mor Jean Ellroy. Hennes mördade kropp hittades dumpad i El Monte, en förort till Los Angeles. Ellroy har flera gånger sagt att det var denna händelse som gjorde honom till författare. Hans bok Mina mörka vrår (1996, på svenska 1998) vittnar också om detta.

Boken beskriver hur Ellroy själv börjar att undersöka och försöka ta reda på vem som mördade hans mor. Till sin hjälp anlitar han den pensionerade detektiven Bill Stoner. I mörkret av misstänkta, såriga minnen av modern och den egna självdestruktiviteten lyckas han aldrig finna svaret. Men i Mina mörka vrår finns mitt i allt en ändå lycklig utgång: det besatta sökandet efter mördaren tänder inte bara gnistan hos en av den nutida amerikanska litteraturens mest provokativt ärliga och begåvade författare utan slutar också i ett för Ellroy konstruktivt sorgearbete.

Även om flertalet av dem som intresserar sig för true crime inte gör det på grund av något svårt personligt trauma så kan Mina mörka vrår beskriva varför vi som läsare finner behållning i genren. Världen är ofta en mörk, kall och likgiltig plats, men i litteraturen är det alltid vi som med egen vilja och takt närmar oss det mörka, inte tvärtom.

På senare tid har Ellroy medverkat i flertalet true crime-poddar, mest framgångsrik har hans egen podd James Ellroy’s Hollywood Death Trip (2022) visat sig vara. Bortsett från Ellroys personliga motstånd mot internet är detta knappast förvånande, för om en verklig vitamininjektion ska kunna ske vad gäller true crime är det så klart främst genom litteraturens begåvningar.

Förutom Ellroys verk har genren många andra självklara klassiker. En av dessa är Norman Mailers dokumentärroman Bödelns sång (1979). Boken bygger på transkriptioner av intervjuer och förhör med Gary Gilmore, som sommaren 1976 i Utah rånmördade två män och som gjorde sig känd internationellt för att själv processa för att han skulle dömas till döden för morden. Boken bygger också på Mailers egna intervjuer med såväl offrens som Gilmores anhöriga, poliser och rättegångspersonal.

Bödelns sång är något så ovanligt som en bok av Mailer där han satt sitt eget ego åt sidan. Resultatet av detta blir en Mailer i högform som författare och journalist. Som läsare drivs man hela tiden framåt i läsningen genom att texten i boken direkt eller indirekt ställer stora existentiella frågor på sin spets: Varför blev Gilmore den han blev? Kunde han gjort något själv för att förhindra sitt mänskliga förfall? Råder någon människa över sitt öde?

Den 17 januari 1977 blev Gilmore, som inte hade överklagat domen, avrättad av staten Utah genom arkebusering, detta efter att han fått yttra sina sista ord: ”Let’s do it!” Dessa ord kom faktiskt sedermera att inspirera reklammannen Dan Wieden att komma på Nikes berömda slogan ”Just do it!”.

Den true crime-bok som sålt mest genom åren är Helter Skelter (1974) av Vincent Bugliosi och Curt Gentry. Boken behandlar sekten kring Charles Manson och de mord han och hans kultföljare begick 1969 på bland annat paret Leno och Rosemary LaBianca och Sharon Tate.

Vad som gjorde bokens föredömliga journalistiska arbete möjligt var att Buglio­si var åklagaren som 1970 lyckats få Charles Manson och de övriga i Mansonsekten fällda. Att boken blev en sådan kioskvältare berodde väl främst på att den handlade om inte bara ett av det amerikanska samhällets mest uppmärksammade brottsfall utan också ett av dess mest infekterade sår.

Vid sidan av Helter Skelter är det mest sålda verket inom genren Truman Capotes mästerliga Med kallt blod (1965). Boken utspelar sig i Västra Kansas och kretsar kring tiden före, under och efter mordet på Herb Clutter, hans hustru, deras sjuttonåriga dotter och femtonåriga son. Samtliga i familjen hittas en novemberdag 1959 hemma på deras ödsligt belägna farm fastbundna och skjutna i huvudet. Makarna var välbeställda, men de var kända för att aldrig ha kontanter hemma. De var också omtyckta i trakten och inte kända för att ha ovänner. Det omgivande samhället tvingas ställa sig en bottenlöst mörk fråga: Finns det inget annat motiv till mordet än bestialisk kallblodighet?

Mordet och rättegången blev mycket omtalad i USA. Den kände kulturpersonligheten Capote hade mediernas uppmärksamhet på sig under sitt sex år långa researcharbete. Han intervjuade grannar, anhöriga, utredare och mördarna Richard Hickock och Perry Smith, två fängelsekunder som greps några veckor efter mordet och som sex år efter rättegången avrättades av staten Kansas. Capotes ryktbarhet gav honom dock vissa fördelar som han inte var sen att utnyttja. Med sig som moraliskt stöd under arbetets gång hade han författarkollegan och den nära vännen Harper Lee.

Även om Capote sade sig ha velat skapa objektiv journalistik är Med kallt blod ändå en roman. Till exempel valde Capote att utelämna paret Clutters två äldre döttrar, detta för att de inte passade in i hans konstnärliga vision.

Bokens stil och skildringen av morden skapade till en början en viss kontrovers. Med kallt blod är dock skriven av en finkänslig betraktare. Smärtpunkten i romanen är inte bara en familjs brutala, tragiska och orättvisa öde utan också det hårda amerikanska klassamhället med sina hänsynslösa utslagningsmekanismer. Capote lägger dock här inte in några särskilda moraliska eller politiska värderingar i den lyriskt förtätade skildringen.

Med kallt blod är genrens urkälla och stora konstnärliga föredöme. Romanen banade också väg för den dokumentära romanen som sådan. Och som självständigt verk betraktat är den ett av den moderna amerikanska litteraturens allra finaste arbeten.