De flesta tänker sällan på arkiv och besöker inte heller några. Och skulle de ramla in i ett vet de troligen lite om hur man navigerar. Men arkiven är en av samhällets grundbultar. Varför får de så lite uppmärksamhet?

Kanske tänker de flesta på trista, tysta och svårtillgängliga ställen som är till för antingen historiska forskare eller släktforskare. Och de sistnämnda kan i hög utsträckning sitta hemma vid datorn och få fram den information de söker. Men att faktiskt få bläddra bland de papper som en kvinna skrev för hundra år sedan ger en väsensskild annorlunda känsla än att titta på en inskannad sida.

En utgångspunkt för antologin Arkivism. En handbok. Hitta, spara och organisera för framtidens historieskrivning (Volante) – där Pousette Larsson och Lina Thomsgård är redaktörer – är att det är ont om kvinnor i de svenska arkiven. Och det ser inte ut att bli bättre i framtiden. Läsaren uppmuntras därför att kontakta sin farmor, mormor eller mamma. Eller leta fram en väninnas gamla lådor på vinden för att sortera och ordna allt som ska bilda personarkivet.

Vi kan alla vara med och bidra till vad som läggs in och vad som plockas fram i arkiven, vi är alla en del av historien. En av bokens viktiga poänger är att det vanliga är ovanligt i arkiven.

Läsaren förs på ett pedagogiskt sätt in i arkivens vindlande gångar och djupa källarvalv. Man beskriver vilka arkiv som finns och hur de är uppbyggda. Journalister, forskare och skönlitterära författare – till exempel Fatima Bremmer, Ida Östenberg och Karolina Ramqvist – berättar om vad arkivforskning har betytt för dem och ger tips på hur man söker efter det svårfunna.

Arkivism är välskriven och informativ, och dessutom elegant och läsvänligt formgiven. En bok som jag har längtat efter utan att veta om det. Den funkar utmärkt som introduktion till arkivstudier, men också som en uppslagsbok för oss som jobbar litegrann i arkiv. Det är sällan enkelt att ta sig fram bland alla arkivboxar. Men det är väldigt roligt.