Jag älskade de unga männen och kvinnorna för deras mod att stå upp för liberala värden. ”Skratta åt islams fiender”, mässade de. ”Yttrandefriheten kommer att behärska världen.”

Vid den här tiden var den europeiska vänstern i stor förvirring när det gällde bekämpandet av den religiösa högern, en röra som fortsatt ända fram till idag. I teorin var goda liberaler emot sexism, rasism och homofobi. I praktiken undvek de att fördöma radikala islamister, som samtidigt var sexister, rasister och homofober, eftersom de var rädda för att själva bli måltavla för våld eller därför att de fruktade anklagelser om ”islamofobi” eller någon annan form av politisk inkorrekthet.

Den lilla gruppen på 20 unga muslimer var utlämnade åt sig själva. Ingen var beredd att stödja dem, utom en underlig grupp män bärande på brittiska flaggor som stod några meter bort. Jag kände igen en av dem. Han var make till en av mina grannar och tidigare ledare för Chelseas fotbollshuliganer. Jag gick över för att fråga honom vad som pågick, och fick veta att han och hans vänner var medlemmar av en ny grupp kallade English Defence League. De var inte nynazister, försäkrade de. De stödde kvinnors rättigheter och homosexuellas rättigheter. De ville bara protestera mot radikala islamister, vilkas ideologiska anhängare bombade London och attackerade begravningståg för soldater som dödats i Irak och Afghanistan.

OKEJ, TÄNKTE JAG, JAG HAR VÄNTAT MIG något i den stilen ett tag. Om ledande europeiska liberaler sviker sina principer och försöker ”föra en dialog” med teokrater och religiösa fascister, kommer förr eller senare en reaktion. I omkring en timme trodde jag att English Defence League var bättre än de islamister man opponerade sig mot. Men inte längre än så. Eftersom EDL nyligen besökt Skandinavien finns det anledning även för svenskar att genomskåda gruppens propaganda. De påstår att de inte är en nynazistisk grupp, och i strikt mening är det sant som de säger. EDL har inte sitt ursprung i Hitlerdyrkande sekter, men det är också det bästa som kan sägas om dem. I Storbritannien attackerar medlemmar av EDL alla muslimer eftersom de är muslimer, liksom sikher, hinduer eller mörkhyade ateister. Vid ett massmöte i Århus i Danmark förenades EDL-anhängare med män från Norge som förklarade för journalister att de instämde i Anders Breiviks paranoida fantasier. Maken till min granne hade ett förflutet som fotbollshuligan, och EDL förblir ett huligangäng som ger sig på alla som tillhör ”fel” lag.

Det bästa sättet att genomskåda gruppens propaganda är att lyssna på brittiska liberala muslimer och före detta muslimer. De tror på Europas friheter och är beredda att försvara dem med de risker det innebär. Inte en enda av dem har ett gott ord att säga om EDL.

Jag blev klar över EDL:s sanna natur efter demonstrationen när jag gick in på en bar i närheten med en ung kvinna, lika brittisk som någon annan i London den dagen. ”Du är inte välkommen här”, spottade EDL-medlemmar ur sig, mot en muslim så integrerad att hon kunde gå på en pub med en tillfällig bekant. ”Åk hem till Pakistan, för helvete.” Nästa gång som EDL dyker upp i Sverige, föreslår jag att ni sänker er till deras nivå och säger åt dem att ”åk hem till England för helvete, för här är ni inte välkomna”.