EN AV DE FÅ uppenbara likheterna mellan de i övrigt så olikartade proteströrelser som präglade 2011 är bristen på ledarskap. Från Zucotti Park, Tahrirtorget och de sydeuropeiska storstäderna är det främst folkmassorna vi minns, inte dess ledare. Det var knappast enbart som en hyllning till kollektivet som Time Magazine utsåg ”demonstranten” till Person of the Year2011. Några självklara ledargestalter har inte varit möjliga att urskilja. Ingen Lech Walesa som klättrar över staketet. Ingen Boris Jeltsin som talar från en stridsvagn. Inte ens en Daniel Cohn-Bendit som kunnat ge kollektivet ett ansikte. Frågan är hur många svenska nyhetskonsumenter som kan namnge ens någon central ledare för en enda av de många proteströrelserna och revolterna, trots att de änd...