”Helt oväntat”, flämtade CNN:s kommentatorer när demonstranter stormade Kapitolium i syfte att stoppa kongressens rösträkning. Inte heller polisen verkade förberedd, utan var oförmögen att hindra pöbeln från att ta sig in i den amerikanska demokratins heligaste rum.

Men hur kan det ha kommit som en överraskning för någon?

Det handlar inte bara om att Trump har uppviglat och hotat sedan valet. Händelserna var dessutom den tragiska men logiska följden av flera års havererat politiskt liv och samtal. USA har länge framstått som en krutdurk som väntat på den tändande gnistan. Det hela är en påminnelse om att demokrati byggs nerifrån och upp. Alltså inte bara med institutioner och lagar, utan lika mycket genom kultur och värderingar.

Det insåg den franske filosofen Alexis de Tocqueville när han studerade den unga amerikanska republiken på 1830-talet. Som många andra var han först tveksam till USA:s djärva projekt. Sedan Platon hade ju filosofer varnat för att folkstyre skulle leda till despotism: folket skulle luras att välja en tyrann som sedan utövade total makt i dess namn.

Men Tocquevilles resa till USA fyllde honom med tillförsikt. Det verkade som att amerikanerna klarade av det här, och han förutspådde att de var det första exemplet i en lång rad av demokratier. USA skulle visa vägen för resten av världen.

Tocqueville förklarade varför i sitt verk Om demokratin i Amerika, publicerad i två band år 1835 och 1840. Den främs­ta orsaken var inte en perfekt konstitution eller oklanderliga domstolar. Det var naturligtvis bra, men demokratins grund var det han kallade ”mœurs” – de seder och bruk som flyter ur goda värderingar, åsikter och ”hjärtats vanor”. Han sammanfattar det själv så här: ”Man kan inte grunda frihetens rike utan att samtidigt också säkra de goda sedernas välde.”

Dygd och demokrati hör alltså samman. För demokrati är inte bara ett juridiskt ramverk, utan ett sätt att leva. Det som möjliggör ett sådant liv är utbildning, tillit, hjälpsamhet, konsten att sammansluta sig och tolerans. Ofta hänförs styrkan i USA:s demokrati till dess institutioner, men institutioner kan undermineras och alla regelverk rymmer kryphål. Demokratins bokstav överlever inte länge om inte politiker och medborgare är besjälade av dess anda.

Detta insåg även konstitutionens huvudförfattare Thomas Jefferson: ”Det är folkets seder och anda (manners and spirit) som håller republiken vital. Om de degenererar uppstår en ruttnad som snart tar sig till hjärtat av konstitutionen.”

Det är detta som skett i USA, och tyvärr syns liknande tecken också hos oss. Det civila samhället har försvagats. Skolresultaten går ner. Polariseringen ökar, tilliten minskar och misstänksamheten mot minoriteter växer. Demokratins ekosystem eroderar. Det var en sådan utveckling som möjliggjorde Trump – och sedan han valdes har han eldat på utvecklingen.

Populismen är alltså ett symtom på djupare problem, men samtidigt ett symtom som förvärrar sjukdomen. Upploppen i Washington är kulmen på en lång process där demokratins ekosystem förgiftats och medborgerlig dygd underminerats. Det gör dem till ett varnande exempel för demokratier världen över – inklusive Sverige. En gång följde vi USA i riktning mot demokrati. Idag behöver vi allvarligt fundera på vad vi måste göra för att själva undvika en amerikansk utveckling.