Ett aber för den som studerar ett så kal­lat dött språk – som antik grekiska – är att dess litteratur redan är färdigskriven. Inga nya texter kommer att bli till och många av dem som en gång funnits har för alltid gått förlorade.

Så tänkte jag när jag en gång tack vare det dåvarande skolsystemet fick den oskattbara förmånen att lära mig latin och grekiska. Nu fanns det andra fördelar med att studera ämnet: de texter som mirakulöst nog hade bevarats var ju trots allt gans­ka många och varierade – och mestadels av förunderligt hög kvalitet. Språket självt var oerhört plastiskt och uttrycksfullt.

Så ...